Hoppa till innehållet

Sida:Värmlands regementes historia I.pdf/51

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
37
HÄNDELSER I VÄRMLAND. KRIGETS FÖRNYANDE.

kena förr än på aftonen, då värken mig så hårdt antastade, att jag ej längre där kunde blifva utan måste resa längre in uti landet och söka mig en barberare, och ligger nu uti Brunskogs prestgård.»

Längre fram i februari förbereddes ett infall i Norge från Värmland under fältmarskalken Douglas med en styrka af omkring 2,600 man, bland hvilka upptogos 2 kompanier »hemförlofvade knekter» af Närkes och Värmlands regemente samt 400 bönder, som af landshöfding Soop skulle uppbådas i Närke och Värmland. I Eda skans skulle kvarlämnas omkring 800 man, däraf 2 kompanier »värmländske ryttare» samt 200 man hemförlofvade knektar från Närke och Värmland. Det påtänkta anfallet synes hafva afbrutits genom fredsslutet.


Då Karl X Gustaf i augusti 1658 återupptog kriget och dels från Holstein, dels från Skåne landsatte trupper på Seland, befann regementet sig bland de senare. Det fick till en början deltaga i anfallet mot Kronoborgs slott, som gaf sig den 6 sept., och var därefter med om belägringen af Köpenhamn liksom i den misslyckade stormningen natten till den 11 febr. 1659. Elfva kompanier befunno sig då på Seland och fyra i Värmland. Af de förra sändes tre på hösten sistnämnda år hem att utgöra stam för den uppbådade allmogen, hvaremot de öfriga fingo stanna på Seland till krigets slut påföljande år. Deras styrka minskades dock betänkligt, så att de i mars 1660 räknade föga mera än 300 man. Såsom »fångna på Fyen» upptogos vid sagda tid 7 officerare, 18 underofficerare och 136 manskap, utan att man har sig bekant, när tillfångatagandet kan hafva skett. Flera fanor skulle vid samma tillfälle gått förlorade.

Under den korta fredstiden hade de i Värmland stående trupperna sannolikt förblifvit samlade, ty i december väntades öfverstelöjtnant Anrep med värmlandsfolket till Bohuslän.

Under år 1659 synas inga krigshändelser timat i Värmland. Befälet i Eda skans öfvertogs af öfverstelöjtnanten vid regementet Jonas Spets (senare adlad Gyllenspetz). Besättningen synes hafva minskats, ty den 21 nov. skrifver Spets, att han blott hade ett kompani till fots och ett till häst vid Eda, hvarför han på grund af anmälan om starka fientliga stridskrafters befintlighet vid Vinger har dragit tillsammans allmoge och uttalar förhoppning, att med dennas hjälp kunna skydda gränsen.

På nyåret 1660 ryckte Kagg med omkring 4,000 man från Bohuslän fram till Fredrikshall, där en af de fältskansar, som omgåfvo staden, stormades, hvarefter trupperna inneslöto staden till slutet af februari, då återtåg anträddes. I detta företag synas de fyra hemmavarande kompanierna deltagit, ty vid dem alla finnas förluster vid Fredrikshall antecknade.

Till Eda anlände i slutet af januari landshöfdingarna Soop och Lorentz Creutz med 600 dalkarlar, och var afsikten att anfalla Vingers