vika något tillbaka, och infanteriet fick uthärda en svår dust, men det höll dock stånd, till dess kavalleriet äfven här dref fienden från slagfältet. Regementets förlust uppgick till 2 officerare och 41 man döda, hvarförutom till Malmö fördes 4 officerare, 3 underofficerare och 106 man »sjuke och qväste (sårade)».
Regementets båda skvadroner deltogo i fortsättningen af fälttåget, under hvilken dess styrka genom umbäranden betydligt nedgick. Något eller några kompanier torde emellertid blifvit sända till hemorten.
På bohusländska sidan gick kriget dåligt för svenskarna på grund af de la Gardies olämplighet för ett högre befäl och af norrmännens öfverlägsenhet i både antal och ledning. Åmål brändes, svenskarna drefvos bakom Götaälf och Marstrands fästning föll i Gyldenlöwes händer.
I Värmland var det lugnt hela året. Under sommaren skulle Eda skans ombyggas för att icke kräfva så stor besättning, som förut ansetts erforderlig (700—800 man), och ditsändes för detta ändamål verktyg från Jäders bruk. Hvilket arbete i verkligheten utfördes är ovisst. I skansen funnos vid denna tid 15 kanoner.
För bevakningsändamål voro utsända till Nordmarken 1 officer och 50 man, till Gunnarskog samma styrka, till Morast 1 underofficer och 25 man, till Ås 15 man och till Kortlanda 12 man.
Vid Eda funnos i augusti sex kompanier af Närkes och Värmlands regemente. Deras styrka af friska uppgifves icke, men sjuka hade de den 11 aug. icke mindre än 216 man. Sjättingarna uppgingo vid samma tid till 390 man — 10 angifvas vara döda —, af hvilka 80 sjuka. I de la Gardies besked »uppå allt Infanterie den 4 Oct. 1677» upptagas vid Bohus 150 man af Närkes sjättingar och vid Götaälf två kompanier från Vermeland».
I slutet af året uppgjorde Erik Dahlberg planen till ett infall i Norge. Landshöfdingen i Örebro fick med anledning häraf i uppdrag att uppbåda allmogen i Värmland, och skulle den »utan ringaste dröjsmål vid landshöfdingens påfordran gå man ur huse och med sådant gewär som hwar och en till sitt förswar och fiendens afbräck kan komma åstad». I detta företag beräknades Närkes och Värmlands regementes sex kompanier kunna deltaga med 20 officerare och 522 underbefäl och manskap, hvilka belopp dock säkerligen utgjorde styrkan efter plan, icke den verkligen tillgängliga. Något företag mot Norge blef emellertid icke af.
Liedemans båda dragonkompanier återkommo i slutet af året till Eda med 6 officerare och 136 underbefäl och manskap, af hvilka 18 oberidna, men befunno sig i så dåligt skick, att de voro nästan otjänstbara.
Från år 1678 äro uppgifterna ännu mera tunnsådda och osäkra än från de föregående åren. Enligt ett »kort förslag uppå Eda Garnison som den sig nu befinner» den 20 jan. uppgick den till fem kompanier, af
