Hoppa till innehållet

Sida:Värmlands regementes historia I.pdf/63

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
49
ROTERINGENS GENOMFÖRANDE.

Roteringens genomförande vållade såsom nämndt inga synnerliga svårigheter i Närke. I Värmland åter framkallade olikheten i röketal vissa svårigheter. För vinnande af likhet föreslogs, att rotarna skulle sammansättas så, att fem, högst sex fjärdedels hemman skulle svara för en knekt. Men på detta sätt fick man icke upp antalet till mera än 1,001, och konungen fordrade orubbligt 1,200. Indelningen måste därför göras om, och blef följden häraf, att rotarna i allmänhet icke utgöras af mera än ett helt, två halfva, fyra fjärdedels eller åtta åttondels mantal utan skillnad mellan krono-, skatte- eller frälsehemman. Särskilda förmåner medgåfvos såsom lindring.[1] Som skattejord roterades för sig och frälsejord för sig, och som små hemmansdelar tillades kanske långt från desamma belägna större hemman eller också förenades sinsemellan, har den mångenstädes egendomliga sammansättning af rotar kommit till stånd, som nu väcker berättigad förvåning.

Med afseende på rekryteringen stadgade knektekontrakten, att, »emedan Allmogen i Nerike — — utlofvat sig wilja Corporalskaps-wis således förena, att alle Rotehållare och Rotar i Corporalskapet skola hvarannan med Knecktelegan hjelpa, så ofta någon Kneckt anten genom döden, avancerande, afsked, rymmande eller hvarjehanda tillfälle kommer att afgå, hvilken lega alla Rotehållarne i Corporalskapet proportionaliter efter Hemmanens mantal, skola sammanskjuta och ware omtänkte att skaffa sig legekarl; Fördenskull blifwer Allmogen derwid; Skolandes de af Allmogen som en annan Kneckt böra utsätta, innan tre månader sedan afgången skedt, en annan Kneckt för Roten förskaffa». Legan bestämdes till 100 daler kopparmynt, hvaraf hälften skulle utgå, när knekten »kännes god af Öfwersten», och andra hälften vid årets slut. »Den som mera tager eller gifwer, bör böta 40 Mark silfvermynt».[2] För Värmland bestämdes, »att afgången på desse 1,200 Man skall uti fredeliga tider ersättas, när som 5 af 100:de afgår, som gör 60 Man in alles», i krigstid åter så tidigt, »att densamma då i begynnelsen af följande året, altid måste vara ersatt, ehuru stor den ock wara kan». För soldats anskaffande och legans utbetalande bestämdes, »att 20 Rotar sammansättas, hwaraf den förste skall wara skyldig först Soldaten att anskaffa, men de öfrige alle Knecktelegan underhjelpa; skolandes sedan dernäst den nästföljande Roten till Kneckten swara, och sedan de öfrige Skoftals efter hwarandre, till dess omgången är skedt öfwer alla tjugu Rotar, då igen af den främste göres begynnelse». Legan bestämdes till samma belopp som i Närke, men därtill kom högst 12 daler kopparmynt i städsel.[3] För båda landskapen utbad sig allmogen en bestämmelse, som förbjöd landskapets barn att taga lega utanför detsamma.

  1. Frosterus, sid. 453.
  2. Forsberg, II, art. 15; Weidenhielm, sid. 475. Om penningevärdet se noten sid. 14.
  3. Forsberg, II, art. 16; Weidenhielm, sid. 488.
Värmlands regementes historia.4