Soldatens förmåner af roten bestämdes enligt kontrakten till län och torp eller hemkall, hvartill kom den förut omnämnda legan jämte möjligen städsel.
Med afseende på soldatens lön stadgades i kontraktet med Närke, att denna, som under förutsättning af legans bortfallande 1682 bestämdes till 35 daler kopparmynt, nu, sedan denna åter tillkommit, skulle utgå med 25 daler samma mynt om året, hvaraf ena hälften skulle utbetalas »Johannes- och den andra Thomas-mässotid», vare sig soldaten var hemma eller frånvarande; »hafvandes», fortsätter kontraktet, »Hans Kongl. Maj:t i lika nåder låfvat Allmogen i Nerike, att vilja gifwa dess Soldat Liverie-kläder, och finner Allmogen sig skyldig dertill af ofwannämnde 10 Dalers besparing årligen års utbetala 5 Daler kopparmynt, som sedan kan anwändas till foder, knappar, stoffering och arbetslön och annat, när Kneckten får Leverieskläder; förmodar Allmogen härhos underdånigst att samma penningar af Cronones Befallningsmän kunna uppbäras; förutan detta utlofwar ock Allmogen hwar gång Kneckten med nya Liverie-kläder försedd blifver, att gifwa honom ett par Skinbyxor och ett par goda Skor af hwar Rote».[1] Dessutom förband sig allmogen att till soldatens »Släpeklädning» årligen utbetala 4 daler silfvermynt, hvilket belopp skulle uppbäras af officerarna (fastställdt 1689). Lönen liksom underhållet skulle utgå af samtliga rotar inom korpralskapet.
På grund af den tätare rekryteringen i Värmland medgaf konungen rotehållarna befrielse från soldaternas förseende med lön, och lofvade konungen att »sjelf löna Kneckten årligen, lemnandes dertill de wanliga hemman i Wermland, som Regementet allaredan innehafver, så att 8 Knecktar blifwa om ett helt Mantal». Däremot förbundo sig rotarna »att gifwa Kneckten hwart tredje år en Släpeklädning af Wallmar, samt ett par Ullstrumpor och Skor med en Skjorta, af sådant slag som i landet kan upbringas».
De inom Visnums, Väse och Ölme härader belägna rotarna erhöllo 1689 befrielse från s. k. boskaps- och skjutsfärdspenningar.
I de ursprungliga knektekontrakten (af 1682) bestämdes, att roten var skyldig att, där lägenhet och utrymme fanns, för soldaten bygga en stuga samt uppbryta ett spannland åker och lämna en liten kåltäppa jämte hage eller ängsmark till två lass hö, men att, där detta icke kunde ske utan hemmanets skada, i stället bereda soldaten bostad och gifva honom 2 tunnor spannmål, 2 sommarlass hö och 2 tjog halm hvilket i det senare kontraktet för Närke nedsattes till ett tjog men 1689 åter höjdes till två. Om soldaten arbetar hos bonden, skulle den senare enligt samma kontrakt bestå honom fri mat »eller husmanskost», 12 daler kopparmynt i stället för »släpeklädningen» äfvensom 16 öre koppar-
- ↑ Genom bestämmelse af 1690 skulle korpraler, trumslagare och gemene själfva bekosta halsdukar, halsduksband, skospännen, söljor och beslag på lifremmar samt arbetslön för rockarna. (Frosterus, sid. 453.)
