kröntes (i september) och fred och förbund afslötos mellan Sverige och polska republiken. Den 23 nov. gick Rehnsköld med sina trupper i vinterkvarter mellan staden Posen och schlesiska gränsen.
Denna höst erhöll regementet ny beklädnad, hvilket af Roos omnämnes i ett bref, hvari han klagar öfver, att vid munderingarnas utdelande 232 afdrogos för de rekryter, som föregående år fått nya, men hvilkas beklädnad var så sliten, att nya måste anskaffas, så vidt manskapet skulle kunna »conserveras». Äfven dessa erhöllo senare nya munderingar.
Hvilan skulle denna gång blifva obehagligt störd.
Vid årsskiftet hade Karl XII med hufvudarmén aftågat till Litauen för att drifva bort en därstädes inryckt rysk armé, till hvilken konung August slutit sig, och för att lägga Polens östra landsdelar under Stanislaus’ spira. Tillfället var sålunda lämpligt för Augusts anhängare att med samlade krafter falla öfver och tillintetgöra Rehnskölds härafdelning, hvars styrka näppeligen öfversteg 11,000 man. För detta ändamål lämnade August ryska armén och drog i största hast till sig sitt sachsiska kavalleri, som med ryska hjälptrupper uppgick till 5—6 tusen man. Dessa skulle taga Rehnsköld i ryggen, undet det denne framifrån omfattades af Schulenburgs till ungefär 20,000 man uppgående armé. Den 23 jan. 1706 erhöll Rehnsköld kännedom om, att Schulenburg brutit upp ur kvarteren och befann sig i framryckning mot honom i en afsikt, som ganska snart blef tydlig. Faran var öfverhängande, om de båda fientliga härarna finge tillfälle till samverkan. Rehnsköld beslöt därför att söka krossa Schulenburg. Han påträffade denne i närheten af Fraustadt (vid byn Schlava), men i en ställning så stark, att anfall var otänkbart. Han drog sig då tillbaka för att därigenom locka fienden ur dennes goda ställning. Afsikten lyckades. Schulenburg följde utan att ana oråd, tills han den 3 febr. blef af Rehnsköld oförmodadt anfallen och i grund slagen.
Förloppet af striden skildras i en rapport i riksarkivet sålunda: »Kl. 5 f. m. samlades hären vid Svetz, rangerade och höll korum, samt marscherade därpå mot fienden i 3 kolonner, hvarvid fienden sköt larmskott och drog sig tillsammans. Marschen fortsattes mot fienden och då man hade rekognoserat, huru fienden stod med infanteriet under byarne Rärdorf och Jägersdorf 1⁄2 fjärdingsväg från Frauenstadt på 2 linier med spanska ryttare och kanoner framför fronten, formerades armén till batalj. På svenska högra flygeln var general Rehnsköld sjelf tillstädes i synnerhet vid öfverste Roos’ och öfverstelöjtnant Cronmans bataljoner af Nerkes och Vermelands infanteri, hvilka emellan 8 sqvadroner öfverste Horns norra skånska kavalleri voro späckade. Som nu attacken skedde, befalde general Rehnsköld med alla sqvadronerna af högra flygeln hålla an, till dess de högra Roos bataljoner, hvaraf generalen särdeles öfverstelöjtnant Cronmans anförde, voro i full marsch att göra anfallet; då gaf moskovitens bataljoner deras salvor, hvarpå
