som voro så väl munderade som något annat regemente i Sverige »med Blått och gult Linverk samt grå Wallmars pajråckar warandes jemväl fördubblingsrotarna af Nerkes Wermelands Regemente som bestå af 472 man och tillsammans med Bergsfolcket göra tillsammans 1,023 man[1] med ett mycket wackert manskap som ock till största dehlen är beklädt med grå wallmarsråckar, blå upslag och litzer på råckarne samt svarta hattar med guhla och blå litzer omkring». De hafva exercerat sedan i september. Bäärnhjelm beklagar sig likväl öfver, att han saknar befäl, hvilket han redan den 3 sept. anmält med anhållan att bekomma någon bra major och några goda kaptener. Han erkänner sig i samma bref hafva mottagit krigskollegiets bestämmelse, att regementet skall fördelas på åtta kompanier.
Småningom under återstoden af året synes befälsbristen hafva något så när hulpits. Någon rulla finnes ej kvar, hvaraf man kan se, när och huru detta skedde, men af tjänsteförteckningar framgår, att fullmakter utfärdats redan före årets slut. Officerare erhöllos från artilleriet och ingeniörkåren samt från det ordinarie regementet, från hvilket en del underofficerare blefvo befordrade till officersgrad, hvarjämte flera värmlänningar, som enligt tidens sed tjänade i utländska arméer, vid ryktet om fosterlandets fara skyndat hem och fingo anställning såsom officerare. Såsom underbefäl användes afskedadt manskap, hvarjämte äfven från regementet lämnades några korpraler, »väl förfarne uti exercitien». Aflöningslistorna för 1701 utvisa, att regementet då var fördeladt på fem kompanier och hade 1 öfverste, 1 öfverstelöjtnant, 1 major, 5 kaptener, 8 löjtnanter, 8 fänrikar, 1 regementskvartermästare, 1 adjutant, 8 fältväblar, 8 sergeanter, 7 mönsterskrifvare, 8 förare, 8 furirer, 8 rustmästare, 48 korpraler och 16 trumslagare förutom 1 regementspräst, 1 kompanipräst, 1 regementsskrifvare och 4 skallmejblåsare.
Kompanierna benämndes Öster-Närkes, Väster-Närkes, Kristinehamns, Mellansysslets och Västersysslets. Följande året ökades kompaniernas antal till åtta.
Den 8 jan. 1701 säger sig Bäärnhjelm hafva erhållit fullmakter för befälet och tillägger, att regementet nu befinner sig i så godt stånd, att han kan marschera hvart som helst. Det blef dock icke honom förunnadt att få föra till strid det regemente, om hvars uppsättning han hade största förtjänsten. Af okänd anledning blef han på våren skild från befälet, och att denna åtgärd icke var ett vanligt afsked, därtill kan man sluta af åtskilliga i bref fällda yttranden. Den 30 jan. utfärdades fullmakt för öfverstelöjtnanten Nils Posse, hvilken börjat sin bana vid Närkes och Värmlands regemente, att vara tremänningsregementets chef.[2]
