Sida:Värmlands regementes historia II Personalhistoria.pdf/105

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
92
LEFNADSTECKNINGAR.

alla, som visade sig i fönstren. Konungen ställde sig då själf i ett fönster såsom skottafla, men då R. såg detta, skyndade han att ställa sig framför konungen till hans skydd. Ögonblicket därpå träffade honom en kula, så att han föll afsvimmad i konungens armar. Då elden trängde allt närmare, uppmanade R. konungen att söka bana sig väg till kansliet, då det ändå vore bättre att dö med vapen i hand och mot fienden än att brinna upp. »Det är rätt sagdt», inföll konungen. Dörren öppnades och svenskarne med konungen i spetsen rusade ut. Såväl konungen som den lilla hopen svenskar blefvo vid detta tillfälle tillfångatagna. Roos blef af turkarna alldeles utplundrad men lösköptes och sändes, då han återkom till konungen, med depescher till Pommern, hvilken resa han fullbordade oaktadt blessyrer och andra svårigheter. Det är denna resa, som legat till grund för Tegnérs bekanta dikt Axel. Roos lämnade Turkiet före Karl XII och mottog 1714 konungen, då han anlände till Stralsund, i hvars belägring han deltog. Blef följ. år vid ett blodigt utfall illa sårad såväl af en granat som af en bredvid honom kreverande bomb. Knappt återställd, sändes han till Frankrike och blef på återvägen därifrån vid Travemünde uppsnappad af danska kapare och förd i fångenskap till Köpenhamn. Följ. år 1717 lyckades han rymma och begaf sig till Lund, där konungen då vistades. Deltog slutligen i fälttåget mot Norge ända till konungens död. — Roos blef 16 gånger sårad, och hans lefnad är en fullständig hjältesaga.

Död 14 dec. 1765 på Löfås och slöt ätten på svärdssidan. Begrofs i Gestads kyrka på Dal.

483. Roos af Hjelmsäter, Sven.

Från fältväbel sek.-fänrik 26 maj 1706, fänrik 14 maj 1707, fänrik vid gardet aug. 1708. Tillfångatagen vid Poltava.

Död i Tobolsk 1716.

484. Kiörling, Petter.

Född 1687. Fadern: rådmannen och tullförvaltaren i Filipstad Petter Kiörling; modern: Anna Nilsdotter Skragge.

Antagen till furir vid reg. 1705, från sek.-förare sek.-fänrik juli 1706, sek.-löjtnant 10 okt. 1708, fick såsom löjtnant fänriks indelning 1722. I 1709 års aflöningsrulla i R. A. står: »Rustmästaren Petter Bjor, som ock kallas Petter Kiörling i juni 1709 avancerat till 2. förare.» Afsked 25 nov. 1736.

Deltog i slagen vid Fraustadt, Malatitze och Poltava, där han blef sårad i ena foten, tillfångatagen vid Dnjeprströmmen. Hemkom 1722 ur fångenskapen.

K. anhåller i ett bref af 4 sept. 1735 om hjälp till ett hemman, enär han lider nöd.[1]

485. Munster, Frans.

Född 1684 i Närke.

Kom i tjänst 1701, var underofficer till 1706, då han blef sek.-fänrik 31 dec. 1706 samt kvarstod i denna beställning till 10 okt. 1708. Löjtnant 26 juni 1722. Kaptenlöjtnant 29 april 1734. Afsked 6 maj 1742.

Var med vid Fraustadt, Holofzin och Malatitze, där han blef sårad i vänstra delen af bröstet och vänstra fotleden. Fången vid Poltava. Tillbragte hela fångenskapen i Moskwa och hemkom 1722.

486. Dryander, Erich.

Gift med Catharina Sneckenberg 1703.

Transp. till N. o. V. reg. från öfverste P. von der Noths reg. 17 jan. 1707, sek.-kapten okt. 1708. Fången vid Poltava. Antog grekisk-katolska religionen och gifte sig med en ryssinna.

  1. I Filipstad dog 1730 en P. Körling, som enl. Andr. Larsson var gift med Brita Johansdotter Touffar.