Sida:Värmlands regementes historia II Personalhistoria.pdf/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
14
REGEMENTETS FÖRLÄGGNING.

i förråden upplagd ny mundering af det gamla slaget för hela dess vid krigstillfälle utryckande del, samtidigt med att rekrytklassen af beväringen 1910 kunde förses med en mundering af obegagnade persedlar. Dessutom eger regementet en fullt användbar mundering till dagligt bruk äfven under regementsöfningarna tillika med åtskilliga persedlar af mindre värde men brukbara under sommaröfningar.

Öfriga utrustningspersedlar och fordon hafva under den senaste tiden blifvit fullständigade.


Regementets förläggning.

Fastän den form, som gafs infanteriet liksom andra med detsamma likställda trupper, blef en annan än den, som regeringen år 1901 hade tillämnat, så vidblef man dock planen att förlägga infanteriregementena under deras manskaps första utbildning i kaserner, och af 1902 års riksdag beviljades medel till om- och nybyggnader af sådana för alla trupper utom infanteriet samt af detta för gardesregementena, fästningsregementena samt Hallands och Västmanlands regementen. Hvar öfriga regementen skulle förläggas, var ännu icke omtaladt, men tydligt var, att det skulle komma att ske i städerna, och att Värmlands regemente skulle blifva förlagdt till Karlstad tyckte man vara en själfklar sak. Med anledning häraf tillsatte Karlstads stadsfullmäktige på våren 1902 en kommitté[1], som fick i uppdrag att vidtaga för ändamålet erforderliga förberedande åtgärder. Kommitterade undersökte alla platser, som kunde komma i fråga för ändamålet, infordrade köpeanbud och gjorde hvad de kunde med hänsyn till frågans förberedande.

Man kastade genast blicken på fideikommissegendomen Sandbäcken, belägen strax utanför stadsdelen Klara, och underhandlingar inleddes med dess ägare, hvilka läto förmå sig att begära fideikommissets förändrande till penningefideikommiss. Denna begäran bifölls i början af år 1906, och skulle staden få tillträda egendomen den 14 mars 1908.

Regeringens första afsikt var, att förutvarande öfningsplatser skulle fortfarande användas under regementenas sammandragning, och att de blifvande kasernerna skulle begagnas endast för rekrytklassen. Husen skulle byggas i två våningar och stora öfningsområden icke erfordras. Man gick dock snart från denna plan; riksdagen fordrade hus i fyra våningar, hvilka den ansåg billigare än de lägre husen, och fordran på öfningsplatser växte betydligt. Det blef då uppenbart, att området måste utvidgas.

  1. Kommittén utgjordes af öfverste Nordensvan, såsom ordförande, bankdirektör Tjerneld, borgmästare Moberg, häradshöfding Arrhenius och stadsbyggmästaren Crispin. Under gången af dess arbeten inträdde borgmästare Lindholm i stället för Moberg och f. d. kapten Ziegler i stället för herr Tjerneld.