att framkalla jämförelsen mellan ett krigsföretag i dessa trakter sommar- och vintertid. Den andra öfningen 1904, liksom stabsöfningarna, utfördes i trakten kring Seffle, och året därefter gick man från Seffle Gillbergadalen uppför till Högsäter och slutade vid Långserud, hvarifrån de beridna officerarne fortsatte västerut. År 1906 återupptogs den vid Åmot släppta tråden och fortsattes öfningen till Arvika, hvarefter ställningen kring Arvika, hvilken kan anses sträcka sig till Gunnarskog och Ottebol, ytterligare studerades 1907. År 1908 voro öfningarna förlagda till trakten mellan Rottnen och Fryken, och 1909 rörde man sig på vägarna norr om Värmelen från Brunsberg till Arvika. Sedan denna högeligen anmärkningsvärda trakt studerats sommartiden — det var just vid sommarens inträde i slutet af maj — gjordes den till föremål för studium i början af februari 1910, då isen täckte sjöarna och snön låg hög i skogen och på istäckena. Skada blott att en stor del af regementets officerare just vintertiden är upptagen af kommenderingar på annat håll, hvarigenom icke stort flera än regementsstabens officerare och en del af kompanicheferna finnas tillgängliga för officersöfningar på vintern. Och genom den tydning, som gifvits åt föreskrifterna rörande dessa, måste de i Värmlands bygder numera utföras vintertiden.
