Officerare.
1. Alexander Leslie af Balquhain.
Alexander Leslie tillhörde en gammal skotsk släkt; född omkring 1580.
Sina första lärospån i krigets konst gjorde han i holländsk tjänst under nederländska frihetskriget och begaf sig därefter till Sverige för att såsom löjtnant vid Holifer Poplers regemente följa Jacob de la Gardie på dennes segertåg genom Ryssland. Härefter öfvergick han till Polen, där han blef öfverste, men återvände snart till Sverige och nämndes af Gustaf II Adolf 1623 till öfverste för det storregemente, som bildades af Södermanland, Närke och Värmland, hvarefter Alexander Leslies regemente dock i rullorna upptages med endast närkes- och värmlandskompanier (se 1. delen, sid 5). Då Gustaf II Adolf 1625 med 100 skepp seglade från Stockholm till Polen och landsteg vid Pillau, besattes denna stad genast af Leslies trupper, och han själf var kommendant därstädes 1626—27, samt deltog med regementet 1626 i slaget vid Mewe. Vid eröfringen af Dantziger Haupt utmärkte han sig mycket. Var en tid guvernör öfver Östersjöländerna och fick af Gustaf II Adolf uppbära de största loford för sin skicklighet. Då konungen två år därefter beslöt att bringa Stralsund undsättning, ditsände han trupper under Leslies befäl, hvarvid denne frånträdde regementsbefälet. Han försvarade fästningen mot de kejserliga och dref dem, sedan de 1630 upphäft belägringen, från Rügen. Sedermera anförtrodde konungen honom med generalmajors grad befälet i Nedersachsiska och Westfaliska kretsarna, och 1636 blef han fältmarskalk och generalkommendant i Westfalen. I aug. s. å. förenade han en del af sina trupper med Banérs och förde i slaget vid Wittstock d. 24 sept. svenska arméns midt. År 1638 erhöll han afsked ur svensk tjänst och begaf sig till sitt hemland. Fick vid afresan af svenska regeringen i hedersgåfva två »kartauer», 10 fältstycken med tillbehör och 2,000 musköter samt en årlig pension på 1,200 rdr. Han var enligt Axel Oxenstiernas egna ord »en gammal och välförtjänt officer». I Skottland ställdes han följande år i spetsen för den armé, som det skotska convenantspartiet uppställde mot engelske konungen Karl I. Han intog Edinburgh och ryckte segrande in i England, hvarefter han såsom en af parlamentets kommissarier deltog i underhandlingarna med konungen och nämndes 1642 af denne till lord Balquhain och earl of Leven. Han undertryckte 1642 en resning på Irland och förde året därpå åter en skotsk armé mot konungen, hvilken 1646 öfverlämnade sig åt Leslie. Sedan hvilade hans vapen, till dess efter Karl I:s afrättning dennes son, Karl II, reste sig mot Cromwell. Leslie tog sig an dennes sak, men hans skotska armé blef besegrad af den engelska vid Dunbar d. 3 sept. 1650. Tillfångatagen följande år i slaget vid Worcester, insattes han i Towern men lössläpptes på drottning Kristinas af Sverige böner.
Död 4 april 1661. Hans ätt utslocknade snart på manssidan.
