88. Kinninmunth, David.
Fänrik hos J. Stiüffwert 1629. Förekommer sista gången 1630 och är då hos Th. Thomsson.
89. Udd, Tyris (Töres) Swensson.
Gift med Malin Eriksdotter. (En son Gustaf lär hafva dött i Polen 1656).
Var 1 april 1629 fänrik, hvilken grad han innehade ännu 31 okt. 1637. Den 1 okt. följande år är han upptagen såsom löjtnant. Kapten april 1643—45, då han reformerades.
Han fick af drottning Kristina genom bref 9 juli 1651 Halsmo och Rud i Kils socken och härad till besittning, fritt från alla utlagor, undantagandes krigshjälp, kyrkotionde, byggnings- och salpeterhjälp. Änkan fick af Karl X Gustaf genom bref af jan. 1651 på grund af mannens långa och trogna tjänst behålla båda hemmanen så länge hon var änka och ensörjande.
Död antagligen 1655, enär han det året försvinner från listan öfver reformerade officerare.
90. Galle, Lars Ollsson.
Var 1 april 1629 fänrik hos V. Kars. Är i mars följ. år hos A. Lillie.
91. Larsson, Swen.
Fänrik hos C. Mortensson 1629, löjtnant 1633. Synes hafva tjänstgjort i Tyskland alla åren till 1642.
»Slagen» s. å. vid Glogau.
92. Hästesko, Sven Pedersson.
Antagligen son till Peder Carlsson, som af konung Sigismund adlades 1595.
Var reg.-kvartermästare hos M. Kagg 29 juli 1629. Kapten 15 aug. s. å. Är sedan afgången.
93. Andersson, Matts.
Löjtnant hos A. Lillie 1629, är efter mars 1630 afgången.
94. Pedersson, Sven.
Löjtnant 1629 hos C. Svinhufvud.
95. Thorbjörnsson, Anders.
Fänrik 1629—30 hos C. Svinhufvud. Löjtnant i Elbing 8 juni 1635. 1637 års rulla säger »vill sig casera, hemkommen i sept. 1636».
96. Hansson, Oloff.
Fänrik hos H. A. v. Treileben 1629.
97. Dummundh, Hans.
Fänrik hos J. Oloffsson 1629.
98. Oluffsson, Gustaf.
Fänrik hos S. Hästesko 1629.
| 99. Larsson, Måns. | I kungl. bref 11 okt. 1630 nämnas de såsom reformerade fänrikar vid N. o. V. reg. | |
| 100. Thorbjörnsson, Pedher. | ||
| 101. Arfwedson, Peder. | ||
| 102. Giöffstafsson, Cornelius. |
103. Stackelberg, Wolmar.
Öfverstelöjtnant vid N. o. V. reg. 1633. Hans kompani är från Edsbergs, Örebro, Vintrosa och Glanshammar i Närke och mönstrades 29 aug. s. å. i Örebro och 23 maj följ. år i Stockholm för att afgå till Tyskland. Förekommer sista gången i reg:tets rullor i dec. 1640, då han i Stettin var chef för en skvadron, sammansatt af manskap från olika kompanier. Han klagar i ett odateradt bref (en bilaga därtill är daterad 1639) till drottning Kristina, att den nu färdiggjorda graf, som förbinder Arbogaån och Hjälmaren, går genom hans frälsehemmans åker och äng. Säger i samma bref, att hans äldste son i sin blomstrande ungdom stupat vid Vener skans föregående år.
