Sida:Värmlands regementes historia II Personalhistoria.pdf/63

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
50
LEFNADSTECKNINGAR.

från gardet». Kaptenlöjtnant 1655 »men afdankat sig själf». Enl Anrep skulle han blifvit major.

Blef mot slutet af sin lefnad sinnessvag till följd af en häftig sjukdom.

Begrafven i Färglanda kyrka, där hans vapen uppsattes.

214. Galle, Erich.

Står i 1651 års rulla såsom löjtnant hos G. Wardlau. Kapten och kompanichef juli 1654—57. Hans kompani mönstrades i Halmstad 27 aug. 1657.

Död april 1658, »lemnar små barn efter sig».

215. Kråka, Oluff Oluffsson, i Björseby.

Gift med Anna Diedrichsdotter.

Fänrik vid öfverstelöjtnantens kompani 1651, löjtnant juli 1654, kapten och chef okt. 1656 för ett kompani nyutskrifna knektar, som mönstrades i Örebro 17 dec. s. å. Han tjänstgjorde med sitt kompani i Halmstad, där han blef slagen 1 sept. 1657.

216. Taube, Jacob Johan, till Kuddinge.

Född 5 nov. 1624. Fadern: slottshauptmannen i Reval Jost Christoffersson Taube; modern: Juliana Johansdotter Ekebladh. Gift på 1670-talet med friherrinnan Maria Horn af Marienburg.

Kammarherre hos sedermera Karl X Gustaf, fick 24 nov. 1647 tillstånd att njuta hofjunkares gage, så länge han var anställd som hofmästare (= guvernör) hos hertig Adolf Johan, hvilken han åtföljde på en utländsk resa 1647—49; öfverstelöjtnant vid en skvadron tyska dragoner sistnämnda år och s. å. kommenderad i Weidenheim; öfverstelöjtnant vid N. o. V. reg. 1651 (enl. friherrebrefvet 1650, men förekommer först i 1652 års rulla) till juli 1654. Enl. 1654 års rulla är han afgången från denna beställning och i juli s. s. blifven öfverste. Fick enl. Riks-Reg. öfverstes fullmakt 11 april 1655, men var öfverste redan förut, enär 7 april s. å. från riksmarsken anbefalles, att öfverste J. J. Taube skall erhålla 1,100 rdr. af kröningsmedlen. 20 apr. 1655 har han 4 komp. ryttare (enl. frih.-brefvet ett finskt regem ente 1655; 1 sept. s. å. omnämnes i riksreg. J. J. Taubes reg.) Kommendant på slottet Janowitz i Polen 12 febr.—30 juli 1656. Chef för Västgöta ryttare efter Lars Kruuses sotdöd 20 april s. å. Chef för konungens lifreg. i dec. 1656 och fick beställningar öfver hela kongl. gardet till häst och fot 20 nov. 1657. Afgången därifrån 29 febr. 1659. Såsom mycket närstående hertig Adolf Johan, hvilken fruktades med våld skola tilltvinga sig riksmarskvärdigheten inom förmyndarstyrelsen, ansågs Taube såsom chef för gardet farlig, hvarför han aflägsnades från denna post genom riksdrotset Per Brahe, som dit satte sin brorson Nils Brahe. Åtföljde hertig Adolf Johan på dennes resa i Europa 1658—59. Hemkom 1659 och utnämndes då till kammarherre. Var kommendant på Kroneborg 1658. Hofmarskalk 16 mars 1660. Generalguvernör öfver Ingermanland och Keksholms län 17 sept. 1664. Generalmajor af infanteriet 29 april 1665. Afgick från generalguvernörskapet och blef generallöjtnant af infanteriet 18 sept. 1668. Erhöll för andra gången fullmakt på samma generalguvernörskap 10 jan. 1673. Frih. 17 juli 1675. Afsked från generalguvernörskapet 24 mars 1678, hvartill Gustaf Banér 4 mars s. å. blifvit nämnd. 26 mars 1679 förordnades han för tredje gången att förestå guvernörskapet, hvilket förordnande varade, till dess den under 27 april 1681 utnämnde guvernören Mårthen Schultz anlände.

T. deltog med stor tapperhet i Karl X Gustafs polska krig och deltog bl. a. i slaget vid Warschau. Såsom framgår af efterlämnade bref från honom, synes han de sista åren varit utsatt för en hel del trakasserier, följder af hans guvernörskap, hvarjämte hans ekonomi ej synes hafva varit i bästa skick.

Död 25 febr. 1695.