Sida:Värmlands regementes historia II Personalhistoria.pdf/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
51
OFFICERARE.

217. von Essen af Zelle, Johan, till Clossow och Trenow.

Född 15 juni 1611 på Zelle på Ösel af föräldrarna Diedric den yngre till Zelle och Anna Lepsch. Gift 6 febr. 1640 på Sommerwolde med Engel Hedvig von Mörner.

Den unge Essen anställdes såsom page hos öfverste Bont 1622 och inträdde snart såsom musketerare vid dennes i svensk sold stående regemente, där han 1633 blef fänrik. Samma år slöt han sig i egenskap af hofjunkare till fältmarskalken Herman Wrangel i 2 år, från hvilken han öfvergick till polska konungen Wladislaw under 3 år. Det dröjde dock icke länge, förrän han åter var i svensk tjänst såsom kaptenlöjtnant vid öfverste Metstakes regemente, hvarifrån han öfvergick till generalfälttygmästaren Johan Lilliehööks dragonkompani, där han blef kapten. Hvilken del han tog i kriget, är icke kändt, förrän han 1640 blef kommendant på slottet Lieben i Schlesien och senare i Oppeln för att kort därefter såsom öfverstelöjtnant införlifvas med grefve Carl Gustaf Leijonhufvuds regemente. Sedan han en tid varit kommendant i Eger, öfvertog han såsom öfverste aflidne öfverste Österlings regemente men tog afsked därifrån 1648. Genom ett kungl. bref af den 29 maj 1652 bestämdes, att Essen skulle få ett finskt regemente och, intill dess han tillträdde detsamma, årligen uppbära 1,000 rdr. Något sådant regemente fick han icke, men blef efter Gordons död chef för Närkes och Värmlands regemente den 28 jan. 1653. Kommendant på slottet Kristofer i Polen 1656, återfinnes han i samma egenskap i Malmö 1658. Generalmajor »über die Infanterie» den 16 jan. 1659, anbefalldes han samma dag att aflämna Malmöhus län med fästningen till öfverste Johan Hård samt begifva sig till Karl X Gustaf i fältlägret utanför Köpenhamn.

Han var en tapper och skicklig krigare. Såsom kommendant försvarade han Oppeln så manhaftigt mot generalfältmarskalken Hoffkirch och öfverste Souches, att han befordrades till öfverstelöjtnant och af drottning Kristina fick en guldkedja jämte hennes porträtt.

Död 23 okt. 1661 på Clossow och begrafven i S:t Jakobs kyrka i Alten-Stettin.

218. Bertilsson, Påfvel. Heter ibland Påhl. Fältväbel vid mönstringen i Bro 16 maj 1641. Från fältväbel fänrik 1653. 1657—58 fänrik under P. Månpenna. Löjtnantsfullmakten utfärdad af Axel Lillie och daterad Stockholm i mars 1658. Blef 25 juli 1658 kommenderad såsom befälhafvare för en kontingent af regementet till Kalmar, där han synes hafva förblifvit minst 3 år.

Afsked jan. 1672.

219. Sperlingh, Mårthen.

Från de reformerade löjtnant hos G. Wardlau 1654. Afgången i slutet af 1658 eller början af 1659.

220. Ulfsparre, Gustaf, till Johannislund, Asa, Resta och Regnaholm i Östergötland.

Född 26 juni 1634 på sin fädernegård Tisenhult i Östergötland. Fadern: ståthållaren öfver Norrland samt Österbotten Johan Ulfsparre; modern: Brita Lilljesparre af Fylksskog. Gift 1. gången 1663 med friherrinnan Elin Ulfsparre; 2. gången 23 sept. 1690 med friherinnan Margaretha Leijonhufvud.

Gemen soldat vid Östgöta inf. 1654. Fänrik vid N. o. V. reg. 20 juli 1654. Löjtnant vid Västmanlands reg. 13 febr. 1656, kapten vid Södermanlands reg. 20 febr. 1657, major vid Jämtlands dragoner 20 juli 1661, öfverstelöjtnant vid Östgöta inf. 18 maj 1667 och chef för samma reg. 6 mars 1674, generalmajors afsked 1702.

Bevistade kriget i Polen 1655—57, mot Danmark 1657—59, låg i Pommern aug. 1659—okt. 1660, i Brandenburg april 1675—april 1679, belägrades i Stettin.