ledes öfver till Finland, gick till fots öfver Ålands haf samt begaf sig därefter till Skåne 1677 för att emottaga den beställning vid gardet, hvartill han blifvit utnämnd. Deltog i detta års fälttåg i Skåne och följande års i Bohuslän. 1700 deltog han i landstigningen på Själland. På grund af ett hemligt uppdrag af konungen anlände han sedan till armén först 1701, då han deltog i öfvergången af Düna s. å. och i slaget vid Klissow 1702. Tillbakadref med 300 man 11 sept. s. å. polska fältherren Lubomirski, som öfverföll honom med 24 fanor. Deltog 3 febr. 1706 i slaget vid Fraustadt, 1708 vid Holofzin, s. å. vid Ljesnaströmmen, 1709 i stormningen af Viprek och s. å. i slaget vid Poltava. Efter detta nederlag åtföljde han Karl XII till Turkiet, där han deltog i kalabaliken och blef då tillfångatagen. Fick sedan order att taga befälet öfver det svenska manskapet på återfärden till hemlandet. Vid hannoveranska gränsen fick han tillstånd att resa till de varma baden i Aachen för att sköta sin hälsa.
Sparre verkade mycket för Karl XII:s tidiga myndighetsförklaring. Han skildras såsom mycket tapper, stundom nästan till öfverdåd. Han roade ofta Karl XII med sin stora och fritaliga munterhet. Det berättas, att han en gång, då Karl XII sårat honom i benet med en af sina stora sporrar, framlämnat en lustigt uppsatt räkning för denna skada, slutande på 1,650 dukater, som konungen skrattande betalade. — Var vid 1720 års riksdag mycket verksam för prins Fredriks af Hessen-Cassel upphöjande på tronen.
Död 31 maj 1728 och slöt själf sin grefliga ätt. Begrofs i Riddarholmskyrkan, hvarefter hans stoft fördes till Linköpings domkyrka, där det nedsattes i Burensköldska — eller v. Schwerinska — grafkoret.
362. Wisenheim, Hans Jurgen.
Fadern: kaptenen vid N. o. V. reg. Olof Larsson Wisenheim (n:r 198); modern: Maria Treileben. Gift 1710 med Margaretha Wardlau.
Från fältviäbel fänrik 26 jan. 1677. Afgången 1683. I sistnämnda års tjänsteförteckning står: »absenterat sig själf och rest utban officerarnas förlof åht Hall (Fredrikshall) och hvarken Capitains eller Leutenants vetskap».
363. Trälodh, Eskil Eskilsson.
Fadern: Eskil Trädlodh var 1658 chef för ett kompani jämtar.
Fänrik vid Ångermanlands reg. efter guvernören A. Sparres fullmakt 15 nov. 1675, transp. hit ss. fänrik från fältväbelsbeställning vid Helsinge reg. 27 aug. 1677. Afsked 8 okt. 1683. (En Eskil Trälodh fick "såsom fänrik vid Västerbottens inf. afsked 11 maj 1692 efter ätt hafva tjänat i 42 år; fick pension 1 juli 1692, som vid utgallring af mindre fattiga indrogs 1702 men åter 21 sept. 1714 utanordnades.)
364. Karth, Petter.
Blef från reformerad fänrik löjtnant vid N. o. V. reg. 16 jan. 1678. Afsked jan. 1680, fick s. å. af Karl XI ett beneficechemman.
365. Hård af Segerstad, Carl, till Bjursnäs.
Carl Hård af Segerstad (kallad den lille) var son till förre öfversten för Västgöta reg:te, landshöfdingen i Jämtlands län Carl Hård af Segerstad och Beata Kyle. Gift med gref:nan Elisabeth Stenbock.
Han tjänade först vid pfaltzgrefvens af Sulzbach infanteri samt någon tid i främmande land, fick efter hemkomsten majors pension och blef från ryttmästare den 18 dec. 1676 öfverstelöjtnant vid öfverste Rancks västgötar. Kommendant i Helsingborg 2 jan. 1677, fick han öfverstes grad 12 aug. s. å. Påföljande 21 sept. ställdes han i spetsen för Kronobergs regemente med försäkran att så snart »någon förändring med Wermlands och Dals (skall vara Närkes och Värmlands) reg. förefaller wij honom dermed aeccomodera wehla». Han blef också chef för sagda regemente 26 febr. 1678. Äfven under detta år var han kommendant i Helsingborg men blef i juni genom ett falskt bref, skrifvet med Karl XI:s chiffer
