Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/243

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Prinsen kommer till det förtrollade slottet.

hela dagen här i trädgården — och jag leker med honom. Vi leka kurra gömma och tag-fatt, och prata med ekot. Och jag berättar sagor för honom. Och när kvällen börjar skymma —

— Jag vet, avbröt Paul ivrigt. — Han kommer och sitter bredvid er — så här — för är han tolv år gammal, är han naturligtvis för stor att klättra upp i ert knä — men ni lägger ändå armarna omkring honom och håller honom intill er och vilar er kind mot hans huvud — ja, precis så ska det vara — Ack, fröken Lavendel förstår

Anne fann dem båda sittande tillsamman, när hon kom ut ur stugan, och någonting i fröken Lavendels ansikte gjorde, att hon fann det mycket svårt att mana till uppbrott.

— Jag är rädd vi måste gå, Paul, om vi vilja vara hemma, innan det blir mörkt. Fröken Lavendel, nu med det första ämnar jag bjuda mig själv hit till Ekostugan på en hel vecka.

— Kommer du för att stanna en vecka, så behåller jag dig i två, hotade fröken Lavendel.


XXVIII.
Prinsen kommer till det förtrollade slottet.

Skolans sista dag bröt in och gick förbi. Det hölls en utmärkt årsexamen, och Annes lärjungar redde sig förträffligt. På den högtidliga avslutningen gåvo de henne en fint textad adress och en skrivportfölj. Alla de närvarande flickorna och fruarna gräto, och somliga av pojkarna förebråddes också längre fram för att ha »lipat», ehuru de alltid manligt förnekade detta.

Tre mammor vandrade hem tillsamman och resonnerade om både ett och annat.

— Det är då bra ledsamt, att Anne ska sluta, när barnen tyckas vara så fästade vid henne, sade fru Sloane och suckade. Men hon hade för vana att sucka, även sedan hon yttrat någonting skämtsamt. Plötsligt kom hon ihåg sig och sade:

— Men naturligtvis veta vi alla, att vi få en utmärkt lärarinna även nästa år.


235