Sida:Vår vän Anne 1910.djvu/266

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

Bröllop i Ekostugan.

pastor och fru Allan, ty pastor Allan skulle förrätta vigseln. Bröllopet försiggick på enklaste sätt. Fröken Lavendel steg utför trappan, och där nedanför mötte hon sin brudgum, och när han fattade hennes hand, lyfte hon sina stora bruna ögon mot hans med en blick, som kom Charlotta den Fjärde, vilken uppfångat den, att betagas av högst upprörda känslor. De vandrade ut till kaprifoliebersån, där pastor Allan väntade dem. Bröllopsgästerna ställde upp sig som de själva tyckte. Anne och Diana stodo invid den gamla stenbänken, och mellan sig hade de Charlotta, som i stor oro kramade deras händer i sina iskalla och darrande små tassar.

Pastorn slog upp sin handbok, och ceremonien tog sin början. Just som fröken Lavendel och Stephen Irving förklarats man och hustru, hände någonting mycket vackert och symboliskt. Solen bröt plötsligt fram ur dunklet och sände en flod av gyllene strålar över den lyckliga bruden. Och trädgården livades genast av dansande solfläckar och flyende skuggor.

— Vilket lyckligt förebud! tänkte Anne, när hon gick fram för att kyssa bruden.

Sedan lämnade de tre flickorna de övriga gästerna i en glad ring kring brudparet, medan de skyndade in i huset för att se till, att allting var i ordning.

— Nå Gud ske lov att allt är över nu, fröken, utbrast Charlotta, nu ä’ di åtminstone vigda, och se’n får det hända vad det vill … Risgrynspåsen står inne i skafferiet, fröken, och de gamla skorna har jag lagt bakom dörren, och tjocka grädden står i stora skålen nere i källartrappan …

Klockan halv tre foro herr och fru Irving sin väg, och hela bröllopsskaran följde med dem till stationen för att se dem resa med eftermiddagståget. När fröken Lavendel — för all del, fru Irving — steg ut genom dörren till sitt gamla hem, slungade Gilbert och flickorna en skur av risgryn över henne, och Charlotta den Fjärde kastade en gammal sko med sådan utsökt skicklighet, att den träffade pastor Allan rätt i huvudet.

Men det var Paul förbehållet att få sända den vackraste avskedshälsningen. Han skuttade fram ur förstugan och ringde av alla krafter med en gammal middagsklocka av malm, som brukade stå på kaminhyllan i salen. Pauls enda avsikt var att göra så

258