Sida:Våra vänner från i fjol del 2 1919.djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
323
VÅRA VÄNNER FRÅN I FJOL

honom. Därför kan jag, trots mitt enda kors, säga med Margret: Gudskelov, att jag är en så lycklig kvinna!

— Jag behöver icke upprepa ert yttrande, systrar, ty alla människor kunna se, att jag är långt lyckligare än jag förtjänar, inföll Hanna, i det hon först såg på sin gode man och sedan på sina knubbiga barn, som tumlade om i gräset bredvid henne. Fritz börjar bli grå och fet, och jag blir mager och tunn som en skugga och är redan över trettio år. Vi skola aldrig bli rika, och Plumfield kan brinna upp vilken natt som helst, ty den oefterrättlige Tommy Bangs vill aldrig låta bli att röka i sängen, fastän han redan två gånger hållit på att bränna upp sig. Men trots dessa oromantiska händelser, har jag ingenting att klaga över och har aldrig varit muntrare i hela mitt liv. Förlåt uttrycket, men som jag lever ibland pojkar kan jag inte låta bli att någon gång även begagna deras talesätt.

— Ja, Hanna, jag tror, att din skörd kommer att bli god, sade mrs March.

— Icke hälften så god som din, älskade mamma. Vi utgöra alla en del därav, och vi kunna aldrig nog tacka dig för ditt tålamod att så och skörda, som du har gjort! utropade Hanna och med denna kärleksfulla häftighet, som hon aldrig kunde växa ifrån.

— Jag hoppas att det år ifrån år skall bliva mera vete och mindre ogräs, sade Amy milt.

— Skörden blir stor, lilla älskade mamma, men jag vet, att du har rum för honom i ditt hjärta, tillade Margret med kärleksfull röst.

Med rört hjärta utsträckte mrs March armarna, liksom för att samla ihop barn och barnbarn omkring sig, och med blick och röst uttryckande den innerligaste kärlek, tacksamhet och ödmjukhet sade hon:

— O, mina flickor, huru länge ni än må leva, kan jag aldrig önska er större lycka än den jag i detta ögonblick känner!