Den här sidan har korrekturlästs
Och lifvas en enda vandrare blott,
Som på verldenes marknad går,
Att vexla sitt guldmynt af rätt och godt
Mot det myckna falska, han får.
Då, sångmö, gör det ju ingenting,
Om i fattigmans koja vi bo,
Ty den bästa rikdom på jordens ring
Är dock guldren ära och tro.
Men sjung i min koja! Du vet ej än
Hvilket hjerta du sjunger för.
Kanhända i fjerran en liten en vän
Med glädje de tonerna hör.
Kanhända dess hjerta du klappar på,
Tills för dig det öppnas en gång.
Kanhända finns plats för sångarn också,
Ty den kammarn är ju ej trång.
Då slipper du bo under fattigmans tak,
Der ofta du frös och svalt;
Då bor du som drottning i guldgemak,
Och dess guld är af äkta halt.
