Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Att än ett byte taga.
Och taflan vexlade i hast,
Ty hafvets klara spegel brast,
Och stormar vågen jaga,
Och det är höst, och det är natt,
Bak’ molnet stjernan skymtar matt,
Men måsen högt på skäret satt
Och hördes ängsligt klaga.
Då blef det ljust. Förhärjarn kom,
Och åter vexlar taflan om.
Ty haf och himmel låga,
Och flamman fräser i hvar knut,
Och stormen visar vägen ut,
Der härjarn snart ska tåga.
Den gamla borgen ser med hot,
Hur lågor rasa vid dess fot,
Men räds ej deras vilda knot,
Blott undrar om de våga.
När taflan vexlar om härnäst,
Försvunnen är den grymma gäst
Från rykande ruiner.
Det är en dag så grå, så kall.
