Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
På fästet stjernor och norrskenslågor
Dess vinter satt,
Och junisol öfver fjellen glöder
I sommarnatt.
Jag såg dess fägring då sommardagen,
Då våren kom,
Dess blommor såg jag, dess fält och lunder,
Och sjöng derom;
Nu vill jag teckna de mörka dragen
Af vintern ock,
De snöbeklädda, de bistra under —
Så sköna dock!
Följ med mig, broder, dit upp till bergen
Se, dagen gryr,
Och nattens spejande stjerna släckes,
Och mörkret flyr!
Från öster sprider sig purpurfärgen
Kring himlens rand,
Och sol går opp, och naturen väckes
Af hennes brand.
Naturen? — Sofver då ej den ömma,
I drifvor klädd?
Björck, valda dikter.3
