Den här sidan har korrekturlästs
Höstbäckens visa.
Husch, så hett det var
Under sommarns dar,
Och hur den solen brände
På min lilla våg!
Men hvad hände?
Allt har ände:
Åter jag börjar mitt glada tåg.
Sjung, min bölja, sjung!
Jag är fri och ung,
Fruktar ej solen mera;
Länge nog hon fått
Mig martera:
Sten och lera
Visade vandrarn, — hvar bäcken gått.
Nu du nödgas fly
För den mörka sky.
