hvarigenom jorden blir bar eller is-lupen och växterna blottstälde för en starkare köld, än de kunna fördraga.
Af detta senare slaget var förenämde vinter; ty vid början af November månad infant sig en obeständig väderlek, som ifrån den tiden nästan til sena våren 1763 omskiftade med köld och blida, hvarigenom föga snö blef qvarliggandes och kölden fick tilfälle at utöfva för stark verkan på den is-lupna marken, til märkelig skada för en del växter, som måste ärfara fölgderne af denna ovanligt djupa tjäla.
At sådan ombytlighet här å orten är sälsynt och ovanlig, kunde jag visa af mina Meteorologiska observationer öfver samma år, jämförde med de förra årens. Men för at ej blifva vidlyftig, går jag desse förbi, och får allenast nämna, at ehuru kölden denna vinter var stundom stark och gick en gång til 34 grader, som var den 23 Febr. om morgonen, gick den likväl den öfriga tiden sällan längre än til 20, men mäst omkring 15 och 10: samt at under blidorne Thermometren hölt sig gemenligen vid 1, 2 och 3:dje graden, sällan 4 och allenast en gång 5, öfver frys-puncten, som var den 27 Januarii om qvällen. En så ringa grad af varma gjorde dock fyllest at antingen blotta marken af snö, eller åtminstone packa snön så tilsamman, at den af den dess imellan infallande kölden syntes blifva som förvandlad til is, hvarigenom tjälan kunde gå så djupt ned i jorden, som de äldste landets inbyggare ej minnas hafva skedt sedan år 1709, då den jämväl skal hafva haft samma fölgder med sig, som nu.
