Ty, i anseende til den tjocka is, som hunnit tilfrysa i sjöar, Haf och älfvar, och den påföljande kalla våren, gick ej allenast is-lossningen ganska sent för sig, som för isens myckenhet gjorde ovanlig skada på broar och qvarnar, utan våra Handlandes sjöfart blef ock mycket hindrad, då ännu is fans flytande i Hafvet inemot midsommars-tiden, hvilket hår å orten varit ohördt sedan 1709, då en af Piteå-stads äldste Handlande, som då skal hafva haft sit fartyg vinterliggande i Stockholm, påminner sig vid hemresan, i början af Junii månad, hafva mött is i Skårgården, hvilket ifrån den tiden ej skal hafva händt.
För den starka jord-tjälan fick man ej så vår-sädet förr än sista dagarna i Maji månad, då man nödgades göra början, ehuru marken ännu på de fläste ställen var nedunder tilfrusen. Och emedan höst-sädet hela tiden qvaldes både nedifrån af köld och upifrån af torka, gick därmed så långsamt, at man ej förr än midsommars-dagarna fick se ax på råg-åkrarna. Och som ännu den 9 Julii, jorden på et ställe, det man då kom at upgräfva, väl fants uptinad til 8 fots djup, men därunder räkte ännu den tjälade jorden 612 fot ned, var ej underligt, at med all slags säd och växter, både på åker och äng, gick ovanligt sent til, samt at betes-markerne fingo sent nyttjas, til mycken saknad for ladugården under en svår foderbrist. Men emedan den öfriga delen af sommaren var varm, och härlig väderlek infant sig med ymnigt regn och utan frost intil sena hösten, blef dock års-växten, emot allas väntan, god och ymnig, ehuru den ej fick uphämtas förr än vid slutet af
