nar, hvilka åter med mindre grenar finnas prydde. Ytterligare ramificationer har jag icke funnit, ehuru de anförde emot spetsen blifva så ymnige, at de utgöra en liten qvast. Stammen är litet tjockare än grenarne, hvilka merendels alla hafva samma tjocklek och beskaffenhet, (Fig: 4.).
Stam och grenar äro til hela deras längd delte uti ganska tydeliga Articulationer, hvilka ofta på stammen, hälst hvarest grenarne affallit, liksom föreställa små trattar eller tuber, som sticka uti hvarandra: Vid dessa knutar framkomma altid grenarne, fast de ock vid flera däraf äro bårta (Fig. 3. 4. 6.).
Grenarnes ställning til hvarandra och til sjelfva stammen är sådan, at merendels två och två (pariter oppositi) vid samma knä utgå, och då man ifrån et knä räknar til det nästa, äro i korsvis (decussatim) stälde, hvarigenom stammen blir brachiatus. På samma sätt framkomma de mindre grenarne. Dock händer ofta, at de endast aliernatim framkommit, och jämväl på hela den ena sidan äro bårta, hvartil likväl oftast växtens läge på et platt glas under Microscopet är vållande. Likaså finnas långa articulerade grenar, utan mindre utskott, (Fig. 6.).
I öfrigt är hela växten genomskinlig och klar samt stöter litet på grönt. Uti sjelfva stammen och de större grenar synas med största synglasen en hop svarta prickar, hvilka ej tydeligen kunnat utrönas, om det varit ränder eller mörka gryn inuti sjelfva växten, imellan de svarta afdelningarne, som knutarne göra (Fig. 6.).
