utur Tyska brunnen, och sjö-vatten utur Mälaren, hvarmed glasen blifvit skölgde.
Alla tre har jag, i annan afsigt, hela året öfver, noga, ja dageligen, undersökt, men aldrig, ibland flera andra fina vegetationer, funnit tecken til denna; utom i svagdricka. Därvid har jag anmärkt, at sedan det med dricks-tunnorne börjat lida til slut, simma däruti klimpevis sammangyttringar af et dylikt articuleradt vegetabile, med den skilnad, at dess leder äro gemenligen längre, och jämväl sjelfva stånden längre och mera invecklade. Häraf är likväl troligt, at växten utur sjö-vattnet med brygden kommit i dricks-tunnorne, och därifrån uti glasen, Såsom den samma imedlertid jämväl frodigt växer uti et af dessa glasen, hvaruti på mer än två år icke annat än bruns-vatten, sjö-vatten vid skölgningen, och litet vin inkommit, lärer drickat allena ej föra den samma, eller vattnen kunna frikallas. Det vore artigt, om någon uti sjö-vattnet kunde igenfinna denna växt, hvilken förmodeligen lärer besticka sig under någon finare sort Byssus’, ehuru den efter ofvannämnde Rön liknar en Conserva eller ock Sertularia, hvilket jag underkastar förfarne kännares mognare bepröfvande. Det enda bör jag tillägga, at växten uti litet vatten liggande bör undersökas; ty sedan den torkat och grenarne klibbat sig ihop, är den sig aldeles olik, och föreställer rudera af en Mucor.
