RÖN
Om fördelen af smalare Ljus framför
tjockare; af Blångarns-vekar i Ljus, för
Bomuls-vekar, med mera,
Af
SVEN HOF,
Professor.
För några och tjugu år sedan, kostade en mark
talg i Skaraborgs-län fyra eller högst fem
styfver, det är, 7 daler 16 öre, til 9 daler 12
öre kopparmynt lisspundet. Men nu är, på
några år tilbaka, ingen mark här såld under sexton
styfver, som gör 30 daler kopparmynt för
pundet, och i nästledne samt innevarande år, har man
gifvit därföre 36, 40, til 45 daler af samma mynt.
I förra tider kunde mycken talg säljas härifrån til
andra orter; men på de sist förflutne åren har
man icke allenast förskrifvit denna varan ifrån
Småland, utan våre handlande i städerne hafva
ock, til landets betjäning, årligen köpt mycken
talg ifrån Stockholm. Om orsaken til en sådan
brist och dyrhet, är icke mitt upsåt at här något
tala: utan som hushållningen i så måtto fordrar,
at med talg och ljus omgås försigtigt och
sparsamt, vil jag allenast anföra de af mig anstälde
rön, som til detta ändamålet tjäna kunna.
Jag har ofta hördt, at hushållare varit af stridige meningar, antingen et pund talg skulle varą drygare at nyttja, då däraf göras tjockare, eller ock, när samma pund stöpes til smalare ljus, så vida vekarne äro lika tjocke, och intetdera slaget
