Vidare tog jag et tjokt ljus af 6 lods vigt, och tvänne andra, som vägde 3 lod hvartdera, alla tre med lika tjocka, tunga och långa vekar. Det förra brann 12 timar och 47 minuter, och de senare eller de två smala, brunno 14 timar och 14 minuter. Åtskilnaden blef således en tima och 27 minuter, som de smala tilsamman brunno längre, än det tjocka. Tredje gången lät jag stöpa et ljus af 4 lods vigt, och tvänne af två lods vigt hvartdera, likaledes med vekar af enahanda tjocklek, tyngd och längd. Det tjocka brann 9 timar och fem minuter; men de tvänne smala tilsamman 9 timar och 33 minuter, så at de senare brunno 28 minuter längre, än det förra. Vid alla dessa försök befunnos ljusen hvarken rinna eller spraka, och ljus-branden aftogs på alla lika flitigt. Som det icke är möjeligt, at stöpa dem just til en lika tyngd, så skrapade och jämkade jag dem, at de på det nogaste träffade in i vigten. De stora voro så tjocka vid pass, som de största man plägar bruka, särdeles i hederligt samqväm; och de små til tjockleken ungefärligen sådana, som i hvardags-lag af de flästa på lands-bygden nyttjas. I hvart och et försök för sig, voro vekarna til alla tre ljusen gjorde af samma slags blår, och de, så väl som hela ljusen, lika torkade. Men at tiden, på hvilken ljusen brunnit, och deras tyngd, i det ena försöket, icke svarat i samma mon emot tiden och ljusens tyngd, i det andra, kommer däraf, at jag icke vid alla tre försöken haft lika långa och tjocka vekar, och desse ej eller varit af lika fina blår, hvarföre ock ljusen icke kunnat vara af en emot tyngden liksvarig tjocklek, ehuruväl de, i hvart och et försök sär-
