Hoppa till innehållet

Sida:Vetenskapsakademiens handlingar vol. 25 1764.djvu/69

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
65
1764. Jan. Febr. Mart.

men at den hindrades på de ställen, som hade en dunklare luft, eller där jag kunde skönja tecken til moln och dimba. Jag tykte, at detta bogens stigande skedde något hastigare vid Zenith, än uti mindre högder öfver Horizonten; och blef varse, det jag icke vet tilförene vara anmärkt om Nordsken, at dess boge mötte, hindrades och aldeles tilbaka hölts af en mörk dimba eller moln, som var uti luften ONO, til 30 à 40 graders afstånd ifrån Zenith. Bogen flöt fram på ömse sidor om denna dimba; men bogens del, som var midt för dimban, måste strida om rummet med hänne, och det sågs tydeligen, at bägge verkade emot hvarandra, och likasom kämpade om öfverhanden: nämligen, Nordskenet arbetade at genomtränga dimban, och bröt in uți de glesare delar; men den tätare dimban hölt Nordskenet ute. Detta varade några secunder, och jag kände under samma tid väder-ilningar, och i följe med dem fant Nordskenet få större magt uppå dimban: således kastade Nordskenet tvänne gångor sina flammor långt fram under dimban, och tredje gången rådde Nordskenet fullkomligen, flammorne syntes omblandade med sjelfva dimban och hon spridde sig liksom en rök. Nu drögde icke Nordskenet at kafta flammor eller strålar åt alla sidor, och formerade en så kallad krona, hvilken hade längsta strålar uti OSO och WNW, och hvilkens figur var lik en Rectangel, som hade långa sidorne vinkelräta mot vädrets direction. Nordskenet intog sedan hela himmelen ända til sent uppå natten, och luften var ibland klar, ibland grumlig; så at Jupiters månar icke kunde väl skönjas med en god Reflexions-Telescop, och at sjelf-

va
E