va Jupiter och Månen syntes ludne för blotta ögonen.
Strålarne uti Nordskenet tyktes äfven flyta uti samma direction som vädret, så at de som brunno söder om Vertical-planet, som drogs efter kronans långd, ibland samlade sig uti en blek oformlig massa, hvilken rördes utan ordning; men kunde märkas likasom rinna undan vädret, Flammorne syntes altid på det sätt, at de i början voro breda och häftige eller uti stark rörelse och med stort sken, sedan bleknade uti sit ljus och minskade sin häftighet och storlek, som hade de upstigit til större afstånd ifrån jorden. Detta syntes ibland verkeligen hända, då flammorne varit under en molnfläck; ty om denne icke varit spridd, sågos Nordskenets flammor tillika smärre och ofvan molnet. Samma händelse blef i akt tagen d. 25 October nästföljande, då et Nordsken visade sig beläget öfver några grofva moln; men under andra, som syntes af hvitare färg: samma Nordsken undergick otaliga förändringar, och tillika ändrades luftens klarhet och mulna utseende obeskrifveligen.
I anledning häraf har jag gjordt följande anmärkningar:
1:o At Nordskenet, som för oss försvinner, torde ibland flytta sig högre up, och åter blifva synligt, om det med blåst drifves til närmare afstånd.
2:o At luftens rörelser torde åstadkomma eller underhjelpa Nordskenets flammande.
3:o Tyckes at Nordskenets hufvud-rörelser, och bogens flyttningar utvisa vädrets direction uti samma afstånd; ty d. 17 Oct. var öfra luften NNO
