djupt inskurna bukten i ögruppens mitt ligger Hamilton, sedan slutet av 1700-talet huvudstad och den civila och militära förvaltningens säte. På S:t Georges' södra sluttning är den lilla gamla och pittoreska staden med samma namn belägen. Landet är fördeladt i nio socknar, nämligen Hamilton och S:t Georges och de efter de förnäma grundarna av det år 1612 bildade Bermuda-kompaniet uppkallade Sandys, Southampton, Paget, Pembroke, Devonshire och Smith. Utmärkta, delvis ur korallklipporna utsågade vägar förmedla samfärdseln, och tvenne ståtliga fyrtorn, på Gibbs Hill och S:t Davids Island, vägleda de sjöfarande, vilka dock utan de infödda lotsarnas ledning svårligen skulle kunna hitta in genom de farliga rev, som likt en skyddande mur på alla sidor omgiva öarna.
I geologiskt hänseende räknas Bermuda till korallbildningarna. Den enda förekommande bergarten är nämligen ett slags korallsten, som uppkommit därigenom att koralldjurens byggnader höjt sig över havsytan och, förbrukade, söndersmulats samt jämte lämningarna av andra havsdjur under vindarnas, havsvågornas och regnvattnets inverkan hopats, sammanfogats och småningom, antagit en fast men porös sandstensliknande form. Under årtusendens lopp har landet höjt sig över havet och reser sig nu flerstädes flera tiotal meter med skogklädda höjder, grönskande dalar och fält över de i allmänhet låga stränderna. I den lösa, kalkrika korallstenen och den ingenstädes djupa men bördiga, med organiska ämnen rikt uppblandade myllan har nämligen en ganska rik växtlighet funnit existensmöjligheter och trevnad. Spridd över hela ögruppen är sålunda den s. k. Bermuda-cedern — egent-
85
