såsom en egen, från släktingarna på den amerikanska kontinenten skild art. Fågelfaunan är däremot ganska rik, både på grund av öarnas uppgift och betydelse såsom anhaltsstation för en mängd flyttfåglar och till följd av det rätt stora antal arter, som under tidernas lopp där funnit trevnad och blivit bofasta. Bland dessa Bermudafåglar, som alla äro identiska med västindiska och nordamerikanska arter, må nämnas några, som äro särskildt beaktansvärda för sin skönhet, nämligen tropikfågeln (Phaeton flaviroctris), vilken häckar rätt talrikt i kustens klippor, den i lysande purpurskrud uppträdande kardinalen (Cardinalis virginianus), den lilla vackra »blå fågel» (Sialia sialis) och en liten grå duva (Chamapelia passerina). Samtliga dessa äro fridlysta, men de tre sistnämnda föra dock en hård kamp för tillvaron, i det att gråsparven, som för några decennier sedan infördes från England, starkt förökat sig och genom sin stridbara natur och sitt hänsynslösa uppträdande gör dem livet surt.
Till följd av ögruppens oceaniska läge kan leddjursfaunan sägas vara jämförelsevis fattig, men många av de insekter, spindlar och myriapoder, som finnas, uppträda i stor myckenhet. Mygg, kackerlackor och vägglöss finnas sålunda i mängd och utgöra stundom en verklig landsplåga, och vidare förekomma fyrtio- och s. k. tusenfotingar av ofta betydande storlek, ävensom stora ludna spindlar, vilka visserligen ej äro direkt farliga de stora myriapoderna av släktet Scolopendra kunna dock bibringa smärtsamma bett, men i alla händelser mycket otrevliga, i synnerhet då de uppträda inomhus. Myggen är ej malariaförande, men högst obehaglig och störande, särskildt om nätterna. I de engelska
89
