och övriga vita bermudiska hemmen är bruket av myggnät kring sängarna därför allmänt. Mot kackerlackorna och isynnerhet vägglössen är det svårare att vinna skydd, isynnerhet som de föröka sig oerhördt och förekomma på alla upptänkliga ställen. För att hålla efter och så vidt möjligt bliva av med dem är det bland den vita befolkningen vanligt att minst en, ofta två gånger i veckan anställa storrengöringar, då icke blott sängar, soffor och andra möbler flyttas ut och befrias från sina invånare utan även väggarna i rummen skuras och borstas med såplödder och springor och öppningar beströs med desinfektionsmedel. Denna procedur underlättas därigenom att tapeter mycket sällan användas och väggarna på grund av det ofta fuktiga och mögelalstrande klimatet äro vitmenade eller målade med lim- eller oljefärg. Bland den svarta och färgade befolkningen äro dessa renlighetsåtgärder sällsynta. Under min beröring med den fick jag nästan den uppfattningen, att ju svartare människorna äro, desto okänsligare äro de för ohyra, och särskildt beträffande vägglössen var detta en högst avundsvärd egenskap eller förmögenhet. Ej ens i Dalarnes fäbodar eller i Lappmarkernas nybyggarhem har jag funnit en sådan myckenhet av vägglöss och så stora och glupska vägglöss som hos min vän Tussot och andra svartingar, men dessa bara grinade åt dem, även när de kommo tågande i stora processioner. Det är möjligt, att den egendomliga lukt eller hudutdunstning, som kunde iakttagas från negrerna och något erinrade om vägglössens, var ett av naturen lämnat skydd mot dessas angrepp.
Öarna erbjödo emellertid så många behag, att man lätt kunde glömma eller få en ersättning för de obehag
90
