visar termometern sällan någon lägre värmegrad än + 11°C. Från februari till oktober råder sommar, och om värmen under juli och augusti, de varmaste månaderna, ofta stiger över 20°—25° i skuggan, kännes den dock aldrig tryckande eller besvärande. Från havet komma friska vindar, och då och då rensas och svalkas luften av ymniga, men merendels kortvariga regnskurar. Bermuda har nämligen ingen särskild regnperiod, utan nederbörden är tämligen jämnt fördelad och lika under årets skilda månader. Emellanåt inträffa dock starka oväder och våldsamma stormar, vilka i längesedan flydda tider eller under upptäcktsfärdernas tidevarv skänkte ögruppen dåligt rykte och namnet »Stormarnas öar», ja till med »Djävulens öar» och »De förhäxade öarna». Dessa tyfoner ha emellertid i senare tider sällan haft någon större våldsamhet, och de äro i allmänhet mycket snart övergående.
Det är emellertid havet, som skänker Bermuda dess mest fängslande eller tilldragande egenskap. I dess talrika vikar och fjärdar och inom det vida området mellan nordkusten och de yttersta reven finnas de yppersta möjligheter för segling, och i dess klara och värmemättade, men friska vatten och på de många bländvita sandbäddarna i stränderna erbjudas de bästa tillfällen till stärkande och uppfriskande bad. Kommer så till det rika organiska livet och särskildt korallrevens underbart vackra åskådningsmaterial, med fiskar i egendomliga former och lysande färger, blötdjur, kräftdjur, stråldjur, maskar, svamp- och mossdjur o. s. v. i en mångfald skiftande skapnader samt algfloran med sin rika omväxling av röd och grönalger och kalkalger, så kan man väl förstå det berättigade i ögruppens
92
