som rusat ut ur hennes paraply, då hon spände upp det. Hon hade nämligen den märkvärdiga vanan att ligga till sängs med paraply för att skydda sig mot morgondagern. Jag bad mr Seon sluta upp med sin förföljelse, så att vi fingo se om ej djuret ville slå sig till ro någonstans.
Där sutto vi nu alla och tittade, och efter en stund fick jag se en metallskimrande varelse komma krypande på golvet. Jag gav ett tecken åt sällskapet att hålla sig stilla, tog ett dricksglas, närmade mig försiktigt odjuret och lyckades med en snabb rörelse stjälpa glaset över det. Därefter sköt jag varligt ett blad ur min anteckningsbok under djuret och glaset och fick all anledning att vara belåten med min fångst. Vid närmare påseende befanns nämligen »the horrid creature» ej vara någon tusenfoting utan en mycket vacker och sällsynt, fullkomligt harmlös, men mycket skygg och svårfångad fyrtiofoting (sl. Scutigera). Miss Phelan ville dock ej tro på dess ofarlighet, utan försäkrade, att jag räddat hennes liv och tackade mig så varmt, att jag var glad över vittnenas närvaro. Eljes hade jag kanske fått göra samma erfarenhet som mr Pickwick vis à vis mrs Bardell.
Några dagar efteråt avreste miss de la Mere och bad mig vid avskedet vara välkommen till Alabama. Dit har dock ödet aldrig lyckats föra mig. Så kom turen till de övriga misserna, och när miss Steele och miss Johnstone bröto upp, fick jag lova att söka upp dem, då jag under hemfärden passerade Boston. Även Mitchells semester var snart slut, och jag blev ensam kvar i Baileys Bay och stannade hela juni, under fortsatta arbeten och allt mer betagen av den härliga
111
