närmaste veckorna genom undersökningarna av de närbelägna farvattnen, särskildt den stora, med korallbildningar uppfyllda Castle Harbour, och under utfärderna till havs betydligt ökades. Ett par gånger följde jag med mr Hayward i hans storbåt ut på storfiske utanför kusten, och då fick jag, som alltid inbillat mig vara ganska sjöstark, pröva på vad sjösjuka vill säga. I den starka dyningen rullade nämligen båten våldsamt, vilket jämte den allt annat än angenäma lukten av skämda musslor, som användes till bete, av rå fisk och härsket stekos från anrättandet av lunchen vållade en kollaps eller kanske snarare kallops, som trotsade all beskrivning.
En dag kommo Ingham och konsuln seglande och sökte upp mig. Då den senare fick veta min åstundan att komma ut till The North Rock, sade han, att han just tänkt erbjuda mig sin valbåt och sina fångstmän på S:t Davids Island, och gav order om, att första dag, som det rådde sydliga vindar, färden skulle företagas. Ett par dagar efteråt kom en av karlarna och sade att vinden var gynnsam och nog skulle bli stadig, varför han bad mig göra mig klar till avfärd tidigt följande morgon. Vi skulle bli borta hela dagen. På matsäck behövde jag ej tänka, ty därför hade konsuln ordnat med förmannen, men jag skulle ta med vad jag behövde för samlandet. Med Georges bistånd valde jag sålunda ut ett par spritcisterner, några baljor, en skrapa och håvar m. m., som fördes ombord på valbåten. Denna befanns vara en lång och smäcker farkost av bermudaceder, med sex par årtullar. När vi följande morgon i strålande väder begåvo oss av, vajade Yachtklubbens standert i förstäven och
114
