på morgonen den 25 august anlände och som gjorde att jag, om jag kunnat följa min första impuls, omedelbart hade fortsatt hemresan och avstått från att göra någon närmare bekantskap med »the greatest in the world». Detta var emellertid omöjligt på grund därav att jag, då jag erhöll reseanslaget av stiftelsen Lars Hiertas minne, hade förbundit mig att på hemfärden stanna några veckor i Förenta staterna samt besöka några av de förnämsta naturhistoriska institutionerna i New-York, Boston, Philadelphia, Washington o. s. v. För övrigt vill jag erkänna, att jag fastän jag djupt kände den skriande kontrasten mellan det fridfulla land, jag nyss lämnat, och den oroshärd, vari de närmaste veckorna skulle tillbringas, med mycket intresse och vetgirighet emotsåg, vad som skulle komma. Visserligen hyste jag inga större sympatier för den blandade kompott, som med en bottensats av indianer och holländare och med rika tillskott av engelska puritaner, irländare, skandinaver, italienare, negrer, kineser, judar och mormoner m. fl. bildar staternas befolkning, liksom ej heller för de samhällsformer, som lyckliggöra dess tillvaro. Men jag kände mig mycket lockad av allt vad jag läst om den storslagna naturen och floran och faunan samt ganska nyfiken på att få lära känna de många företräden i kulturellt och materiellt hänseende, som jag ofta hade hört amerikanarne på Bermuda tala om såsom deras lands speciella egendom framför alla andra länder. Trots överdriften i denna uppfattning, fanns det intet tvivel om, att studiematerialet var både rikt och intressant.
De två första dagarna nöjde jag mig emellertid med att i sällskap med Palmer ströva omkring i New-York
125
