och fullständiga de flyktiga iakttagelserna och intrycken från vistelsen där i slutet av mars. Fastän värmen var tryckande, blev behållningen mera tilltalande än då. Särskildt voro parkerna beundransvärda med sina många vackra trädslag och sin rikedom på blommor. Många kyrkor — isynnerhet den katolska katedralen av vit marmor vid 5:te avenyen — och andra både offentliga och enskilda byggnader kunde i arkitektoniskt hänseende väl uthärda i jämförelse med dem i gamla världen. Däremot fordrades det att man skulle vara amerikan för att finna något vackert i de s. k. skyskraporna, av vilka en hel hop redan då funnos av ända till 15 à 20 våningars höjd. Nu för tiden lära strävandena att på detta sätt komma nära vår Herre ha nått ända till 50 våningar, kanske mer, men från sådana anskrämligheter voro främlingarna från Europa i slutet av 1880-talet förskonade. Vad som bjöds i avseende på järnvägar på höga ställningar ovanom gatorna, på ångfärjor av imponerande storlek, på underjordiska banor, på trängsel och liv på gatorna o. s. v. var i alla händelser fullt tillräckligt att överglänsa allt vad Europa eller, för att använda onkel Sams uttryckssätt enligt Sardou, »den gamla tokan» hade att uppvisa, och man fick verkligen vara ovanligt vaken och hålla tungan rätt i mun för att kunna rädda livhanken, då man var med i vimlet.
Kapten Palmer och jag klarade oss emellertid och hade flera trevliga vilostunder på lokaler, som skänkte inblickar i amerikanernas för européer stundom ovanliga sätt att ordna det materiella livet. Sålunda funno vi på Hoffman bar, där vi intogo lunch, att man blott betalade för den eller de drinkar man förtärde, men
126
