och trägna arbete, som densammas föreståndare professor J. S. Newberry hade nedlagt för samlingarnas ökande och ordnande. Som jag medförde ett introduktionskort till Newberry från hans kollega i Stockholm, min gamle vän och kamrat från Grönlandsexpeditionen 1883 professor Alfred Nathorst, fick jag efter att ha uppvaktat Newberry den bästa ledning vid museets beskådande. Professorn ökade sin artighet dels genom att anmäla mig till ledamot av Union club, vilken han tillhörde, och dels genom att erbjuda mig introduktion till mr Stewart, en mångmiljonär, som hade ett marmorpalats vid 5:te avenyen och rika konstsamlingar. För det förra tackade jag, men det senare avböjde jag, förebärande att min tid var så begränsad, att jag ej kunde begagna mig av anbefallningen. Det egentliga skälet var emellertid att jag ej alls kände mig tilltalad av att göra mr Stewarts bekantskap. Fastän jag ingalunda är blind eller likgiltig för rikedomens behag och förmåner, har jag mycket litet sympati för mångmiljonärer och i synnerhet för amerikanska s. k. fläsk-, petroleum- och järnvägskungar o. s. v. Jag har läst för mycket om den lyx, de omgiva sig med, och om deras vräkiga uppträdande, deras braskande donationer m. m. för att kunna tänka mig dem annorlunda än som obehagliga uppkomlingar. Utan tvivel finns det dock även bland dem individer, som äro gentlemän, men jag ansåg det ej vara värdt att undersöka, om mr Stewart hörde till den kategorien och gick sålunda miste om att göra hans kanske intressanta bekantskap.
Jag har gjort detta i och för mig föga intressanta eller betydelsefulla uttalande huvudsakligen för att framhålla, att jag redan från början av min vistelse
128
