många sällsyntheter och vackra exemplar, fanns emellertid en detalj av stort intresse, nämligen ett par mikrocefaler från Mexiko. Morse, som var antropolog, blev mycket intresserad och demonstrerade det märkvärdiga paret, en man och en kvinna av indianras, men mycket småväxta och med sina avlånga huvuden, bakåtlutande pannor, framspringande käkpartier och krokiga näsor påminnande om aztekerna på gamla skulpturavbildningar. Med sitt svarta glänsande hår, sin smutsgula hudfärg, sina vilda blickar och sitt idiotiska grinande liknade de mer onda andar än människor, och det motbjudande intrycket av dem ökades därav att de på äkta Barnumskt sätt voro iklädda s. k. evening dress, d. v. s. mannen i frack, stärkskjorta, vit halsduk o. s. v. och kvinnan i urringad klänning, en hop glittrande smycken och annat bjäfs. De voro instängda i en stor bur, möblerad som salong med speglar och sidenklädda stolar, och de samlade omkring sig talrika åskådare, vilka begärligt studerade de i närheten uppsatta reklamplakaten. Dessa innehöllo åtskilliga uppseendeväckande meddelanden i Barnumsk stil, såsom att de stackars varelserna tillhörde en sista återstod av de gamla aztekerna och härstammade från Montezuma o. s. v., men inte ett ord om att deras mikrocefali och därmed följande idiotism eller sinnessvaghet antagligen var åstadkommen genom praktiserandet av det urgamla bruket att under de tidigaste levnadsåren sammanpressa och deformera huvudet och därigenom minska hjärnans volym.
Till middagen i Ramsay-Wrights och hans makas vackra och eleganta hem voro jämte Morse och mig inbjudna den berömde geologen och paleontologen,
133
