kroppsarbetare och deras kvinnor, ibland någon irländare, som varit i slagsmål och kommer för att få sina knivhugg och blånader botade. Alla mina försök att få någon praktik inom de högre samhällsklasserna, på andra sidan floden, bland amerikanerna, ha misslyckats, och de komma att fortfarande misslyckas, ty jag är immigrant, och immigranterna få ej inträde i de kretsarna.» — Av gammalt visste jag, att Sven W. var mycket ärelysten, ja ganska fåfäng, och jag förstod mycket väl hans känslor. Jag sökte emellertid trösta honom med, att det han eftersträvade, skulle komma med tiden, sedan hans rykte som framstående läkare blivit mera kändt och att han ju ändå kunde vara glad åt det närvarande tillståndet, som gav honom en inkomst av trettio à fyrtio dollar om dagen. Han skakade blott misstroget på huvudet, och en episod ett par dagar efteråt skulle visa, att han hade alldeles rätt beträffande fördomarna mot eller ringaktningen för immigranterna.
Bland de personer, som jag under Bermudasvistelsen gjorde bekantskap med, var en skeppsmäklare vid namn Trott, innehavare av firman Trott & Cox i Hamilton. När han några dagar före min avresa från öarna erfor, att jag ämnade stanna några veckor i Förenta staterna och eventuellt fara till Chicago, bad han mig att där uppsöka sin son, som var praktiserande läkare, samt lämnade mig ett brev till introduktion och med hälsningar. När jag omtalade detta för Windrufva, blev han mycket intresserad och erbjöd sig att ledsaga mig till dr Trott. Denne bodde enligt adressen på faderns brev vid Michigan Avenue, sålunda i den förnämligaste, av miljonärspalats och präk-
138
