de två polerna Storlien och Palermo besökte han ett flertal hälsoorter och uppehöll sig längre tider i Meran och Mentone. Därefter begav han sig till Australien och efter ett par år till Californien, i vars varma klimat hans hälsa väsentligt förbättrades. Vi hade då och då under hans långa bortovaro brevväxlat, och sedan han på nyåret 1889 fått underrättelse om min Bermudasfärd och planerade vistelse i staterna, föreslog han, att vi skulle mötas i Chicago. Genom fortsatt brevväxling bestämdes dagen till den 9 september och att mötesplatsen skulle bli Svenska Tribunens byrå.
Under väntan på min vän fick jag tillfälle att bilda mig en föreställning om hur det såg ut på en svenskamerikansk tidningsredaktion. T. f. redaktören Torsell — broder till den bekante och med Olefine Moe förmälde pianovirtuosen O. F. Torsell i Stockholm - emottog mig nämligen med stor artighet och visade mig lokalerna. Då vi kommo in i sätteriet, erfor jag en stor överraskning. Vid en av sättmaskinerna satt en korpulent man i trettioårsåldern, i den starka värmen iklädd endast tröja och pantalonger samt försedd med ett par väldiga mustascher, som jag tyckte mig känna igen. Deras ägare befanns också vara min gamle bekante från Uppsalatiden Ninian Wernér, den starke sörmlänningen och violoncellspelaren, några år senare mycket uppmärksammad som medarbetare i Stockholmstidningen och innehavare av pseudonymen »C. A. Tollén». Gamle hederlige Ninian, som i Uppsala var högt uppburen och särskildt beundrad därför att han i styrka kunde mäta sig med själve Famnstaken, en för sin slagfärdighet och sina väldiga kroppskrafter ryktbar slaktare, blev vid mitt oförmodade upp-
144
