och anordnande överträffade allt vad jag dittills sett i staterna. Särskildt erbjöd Museum of comparative zoology med de huvudsakligen av Agassiz skapade avdelningarna för havets djurvärld och de överskådligt ordnade och utomordentligt väl preparerade serierna av havsevertebrater det allra största intresse. Den mest uppseendeväckande och av den stora allmänheten mest uppmärksammade avdelningen var emellertid den paleontologiska, vilken grundats av den berömde paleontologen Marsh och nu innehöll en mycket rikhaltig och instruktivt ordnad samling av fornvärldens djur. Amerika äger ju också kanske mer än någon annan världsdel talrika fyndorter för dessa, och många av tertiärperiodens genom sin storlek och sin vidunderliga skapnad märkvärdiga jätteödlor o. s. v. ha först blivit kända genom fynd särskildt i de västra och nordvästra staterna. Denna högst intressanta fauna åskådliggjordes emellertid här ej blott av autentiska kranier samt skelett och skelettdelar, utan ofta även av i papiermaché eller någon annan komposition utförda rekonstruktioner av hela djuren, såsom man antog att de sett ut i levande livet. Givetvis hade man härvid i avseende på deras gestaltning och utseende strängt följt de anvisningar och slutledningar, man med ledning av de bevarade resterna kunde göra; men huruvida rekonstruktionerna exakt motsvarade verkligheten, var naturligtvis ovisst. För min del kan jag ej neka till, att de allra flesta av de chokladbruna kolosserna föreföllo väl fantastiska och mer ägnade att illustrera begreppet »the biggest in the world» än vetenskaplig kritik och sannolikhet.
Jämte tillgodoseendet av mina museiintressen förvärvade jag i Cambridge även en inblick i amerikanskt
152
