av en flerdubbel grand av Spanien, nämligen hertigen av Medina-Celi eller kanske Medina-Sidonia. Jag minns ej nu vilkendera, men jag kände mig högeligen imponerad och undrade när de övriga spanska hertigliga tavelgallerierna skulle vandra över till Nya Englands sotiga, men i flera avseenden beundransvärda huvudstad.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 171 i filen Vid sjuttio år 1924.djvu. |
Innan jag tog avsked av Morse, som bodde på klubben, föreslog han mig att följande dag göra honom sällskap till Salem och ett par dagar vara hans gäst. Jag emottog med tacksamhet förslaget, och de två dagarna i hans hem tillhöra mina bästa minnen från vistelsen i staterna. Den lilla fridfulla staden, belägen nära havskusten, bildade en angenäm kontrast mot storstäderna med deras oerhörda buller och bråk, som jag besökt under de sista veckorna, omgivningarna med sina granitklippor och talldungar erinrade om Roslagen, och i Morses enkla men trevna hem åtnjöt jag icke blott den uppriktigaste gästvänskap utan hade även tillfälle att i den livlige och intelligente värdens sällskap få lära mycket nytt och intressant och beskåda rika samlingar från Japan. Särskildt hade Morse en mycket stor
155
