och skulle nog med de många bekanta, han redan hade och ytterligare kunde förvärva i den svenska kolonien, finna både sysselsättning och trevnad. Om han ville, kunde han ju också med lätthet vinna inträde i amerikanska kretsar. Svenska grevar äro nämligen, om jag så får uttrycka mig, en mycket gångbar vara i Amerika. Därom ha vi haft många talande vittnesbörd, och som ett exempel på den uppmärksamhet, de kunna väcka, vill jag anföra en episod från aftonen före min avresa. Vi intogo vår middag på Delmonico, vars matsal var fylld med en elegant publik — ett mycket intressant åskådningsmaterial, ty det saknade varken Gibson-girls eller andra detaljer, som skänka societetslivet i staterna dess säregna prägel av lekamliga behag och andlig idiotism. När vi slutat vår lilla måltid och vid kaffet beredde oss till uppbrott för att göra en promenad i omgivningarna, bad jag kyparen skicka ett bud till Brunswick för att hämta våra överplagg samt skrev på en lapp våra namn. Det hade nämligen blivit litet kyligt på kvällen. Den stora, nästan besvärande uppmärksamhet, som vi en stund efteråt blevo föremål för, tydde på att kyparen ej hade behållit uppdraget för sig själv, och det är mycket möjligt, att det som en löpeld spridda meddelandet om att den ene av oss var en »count», d. v. s. ett nästan märkvärdigt djur, hade, om vi ej skyndsamt avlägsnat oss, kunnat medföra en förevisning för församlingen.
Att europeiska förnämiteter, till och med av tvivelaktig äkthet, kunna glädja sig åt stor uppmärksamhet på andra sidan av Atlanten, erforo vi för övrigt under dessa dagar genom en av New-York-tidningarna livligt
162
