och omständligt skildrad historia om ett märkvärdigt fruntimmer, som sade sig vara dotter av drottning Victoria och prins Albert samt egentligen den som skulle vara kejsarinnan Fredrik. De i tidningarna meddelade porträtten av damen, som befann sig i fyrtioårsåldern, visade stor likhet med drottning Victoria. Förmodligen var det denna likhet, som givit anledning till historien, vars fantastiska innebörd gick ut på att det flickebarn, som var drottning Victorias förstfödda, skulle vid födseln ej ha visat några livstecken och, då det icke gick an att drottningen fått ett dödfödt barn, blivit utbytt mot ett annat. När det riktiga barnet sedan visade livstecken och blev vid liv, var det för sent, enär det andra hyllats och inträdt i dess rättigheter, och det blev därför avlägsnadt, för att sedan det vuxit upp föra en av romantik och hemlighetsfullhet omgiven tillvaro. Historien, som ju hade vissa analogier med vår svenska fröken Helga de la Brache's, vann trots sin otroliga innebörd på många håll i Amerika tilltro, och var det antagligen härigenom, som den bortbytta prinsessan fick existensmedel. Om jag hade velat, kunde jag ha gjort hennes bekantskap, ty hon bodde på samma pensionat som M. von Rosen. Enligt hans meddelanden verkade hon ej som någon äventyrerska. Hon var ett bildadt fruntimmer och hade tydligen fått en omsorgsfull uppfostran.
Den 3 september på förmiddagen gick jag ombord på Columbia, som befanns vara en Atlantkoloss av den vanliga sorten, men vars inredning i första klassens matsal och salonger, i tung rococostil med svart och guld, verkade mera prakt än smakfull. För bekvämlighet och trevnad var det emellertid på alla sätt väl
163
