sörjdt. Mina Boston-misser infunno sig i god tid med en väldig mängd koffertar och kappsäckar, och vid middagstid ångade fartyget ut ur hamnen. Färden till Southampton, där jag debarkerade för att bege mig till och åter tillbringa några dagar i London tillryggalades i jämförelsevis godt väder och utan några äventyr eller märkligare tilldragelser. Jag sällskapade med misserna, då de ej av sjösjukan voro tvungna att vistas i sin hytt, och studerade de övriga passagerarna, vilka mest utgjordes av skatspelande tyskar. Det blev rikligt med tid över, som jag använde för att samla mina intryck från Amerika-vistelsen och fullständiga mina anteckningar. Trots den korta tid, som stått till mitt förfogande, hade huvudsyftet med resan vunnits, nämligen en föreställning om några av de förnämsta naturhistoriska museernas och institutionernas inrättning m. m. Såväl i lokalt som andra hänseenden kunde flera ibland dem, tack vare de rika ekonomiska resurserna och framstående vetenskapsmäns verksamhet, betecknas som mönsteranstalter. Särskildt anmärknings- och beaktansvärdt hade jag funnit det arbete, som flerstädes i utställningsavdelningarna hade nedlagts för vetenskapens popularisering. En och annan gång, såsom särskildt var förhållandet inom paleontologiens intressesfär, kunde man dock tycka, att dessa strävanden gått något för långt, men detta stod väl i alltför intimt samband med det allmänna amerikanska reklamväsendet för att man egentligen skulle förvåna sig däröver.
Även i andra avseenden lämnade resan rik behållning. Jag fick se mycket av intresse, och jag gjorde många bekantskaper med framstående och märkliga
164
