människor, vilkas vänlighet jag bevarar i tacksam hågkomst. Att jag emellertid lämnade Amerika nästan med en suck av lättnad och utan någon större beundran för eller några särskildt imponerande intryck av det amerikanska livet, isynnerhet i storstäderna, berodde väl därpå, att jag var en typisk son av »den gamla tokan» Europa. Jag hade svårt att finna mig till rätta med den oerhörda brådska, som rådde, med den omfattande och ofta oblyga reklam, som gjordes, och framför allt med den överlägsenhet, självtillit och nedlåtenhet, som ofta utmärkte amerikanarna och som visserligen emellanåt var berättigad såsom grundad på duglighet, men lika ofta obefogad såsom huvudsakligen samhörande med penningens makt. Emellertid vill jag gärna medge, att jag kanske bedömer förhållandena orättvist. Jag var, då jag beträdde Amerikas jord, starkt påverkad av Sardous bitande och roliga satir i »Onkel Sam» och av Max O'Rells vid denna tid just utgivna bok »Jonathan and his continent». Härtill kom min antipati mot den republikanska statsförfattningen och mot den demokratiska samhällsordningen, vilka ju visat sig fostra och främja vida mer skoj och korruption än andra styrelse- och samfundsformer, samt, under färdens lopp, de egna iakttagelserna om de skriande motsättningarna mellan teori och praktik beträffande frihet och jämlikhet i det för dessa välsignelser så utbasunerade landet.
★
Den 10 oktober anlände Columbia till Southampton
och fortsatte efter ett par timmar sin färd till Hamburg.
Sedan jag sagt farväl åt misserna, vilka också lämnade
165
