fartyget för att tillbringa ett par veckor i Salisbury och sedan fara till Rivieran, tog jag tåget till London. Under den vecka, jag nu stannade där, tillbragte jag några timmar dagligen med studier för min planlagda bok om Bermuda i British Museum och R. Geographical Society och med besök i Linnean Society. När dimman, som nu vanligen låg som ett tjockt och smutsigt dok över världsstaden, någon gång lättade företog jag utfärder till Richmond och Kew och sällskapade med mina svenska vänner. En dag gjorde jag visit hos general Alisons för att avlämna breven och hälsningarna från Bermuda. Generalen var ej hemma, men följande dag emottog jag inbjudning till lunch i hans hem vid Eaton Place i sydvästra stadsdelen. På vänligaste sätt emottagen av generalen och hans maka, tillbragte jag där ett par angenäma timmar. Sir Archibald var en högväxt man i sextioårsåldern, rättfram och vänlig. Han var invalid, ty i slaget vid Tel el-Kebir hade en kanonkula berövat honom ena armen, men tycktes befinna sig vid god hälsa och var pigg och rörlig. Han visade mig några minnen från Egypten och Sudan och gjorde sig med stort intresse underrättad om förhållandena på Bermuda. Såväl generalen som hans maka tycktes betrakta ögruppen nästan som en förvisningsort och sade, att de hoppades att deras son snart skulle förflyttas därifrån och få befordran till någon befattning i någon av de större kolonierna eller hemma i England. Mina meddelanden om det härliga klimatet och de angenäma levnadsförhållandena på öarna torde ha bibragt dem en annan uppfattning, och generalen sade, att han möjligen skulle fara dit och hälsa på sin gamla vapenbroder
166
