tus Fürstenbergs magnifika hem och en stor bal hos en grosshandlare Lichtenberg. I det förra fick jag beundra det rika tavelgalleriet och övriga konstalster, på den senare en mängd av Zions unga och fagra döttrar. Beträffande dessa kom jag under aftonens lopp i stor förlägenhet. Bland gästerna på balen var professor Karl Warburg, som jag var bekant med från Uppsalatiden och som, då han nu fick se mig, hälsade mig mycket hjärtligt och utropade: »Nu ska' du passa på och knipa dig en rik flicka!» I den allmänna munterhet, som härpå följde, önskade jag honom dit, där pepparn växer. Dock tackade jag för hans kloka råd, men tillade efter en blick in i den salong, där de gamla voluminösa och mustachprydda matronorna sutto, att framtidsperspektivet ej var vidare lockande.
Emellertid kom jag i åtnjutande av stor gästfrihet även i andra kretsar och fick tillfällen att bilda mig en ganska omfattande föreställning om vad Göteborg mot slutet av seklet hade att uppvisa av framstående samhällsmedlemmar, av elegans och skönhet och av resurser för såväl materiella som intellektuella förströelser. Sålunda var jag på stora bjudningar hos landshövdingen greve Snoilsky, i residenset, dit jag kom med anledning av mitt föreläsningsuppdrag, och hos baron Oscar Dickson, som bekostat expeditionen till Grönland 1883 och vars bekantskap jag i samband därmed gjort. Jag var även med på en mycket trevlig, subskriberad bal, som skridskoklubben höll å börsen. Den rikaste behållningen lämnade emellertid de smärre och mera intima bjudningarna hos baron Dicksons, hos professor Wijkander, hos mina gamla vänner från Uppsala, Vegamannen doktor Anton Stuxberg, rådman
173
