onekligen vittnade om en viss fåfänga, men som hade försett honom med intressanta minnen och stoff till många underhållande berättelser och meddelanden i umgängeskretsen och på gamla dagar offentliggjorda i hans uppmärksammade böcker Stormän som jag mött och Göteborgare.
Efter sju veckors vistelse i Göteborg återvände jag till Stockholm. Med professor Wijkander hade jag då överenskommit om att eventuellt återkomma på hösten och hålla en ny serie föredrag. Därav blev emellertid intet, ty efter hemkomsten fick jag en mängd göromål och bestyr, som jämte tjänstgöringen i K. Biblioteket togo tiden så strängt i anspråk, att jag tills vidare nödgades undanskjuta mina vetenskapliga intressen och med dem förbundna verksamhet. Min gamle faders hälsotillstånd, som alltsedan hösten 1889 varit vacklande, hade nämligen så försämrats, att jag måste biträda honom vid skötseln av hans befattningar som sekreterare vid Ståthållareämbetet på Stockholms slott, inventarieförvaltare vid K. Husgerådskammaren, kamrerare vid Karolinska institutet o. s. v. Denna verksamhet medförde några ekonomiska förmåner och beröring med åtskilliga framstående och märkliga personer, men skulle även få olycksdigra följder, i det att jag efter min fars frånfälle i midten av oktober emottog erbjudande att efterträda honom i den ovannämnda sekreterarebefattningen och i den därmed förenade tjänsten som redogörare för slottsbyggnadsmedlen, men i deras handhavande gjorde mig skyldig till handlingar, som bragte mig på fall. Detta blev djupare och grundligare, än det hade behövt bliva, om jag ej hade försökt att upprätthålla min efter min fars
175
